Hösten har verkligen kommit för att stanna och jag njuter för varje sekund. Dofterna, färgerna och den klara luften är som medicin för min stressade kropp. Visst har alla årstider sina för- och nackdelar, men när det gäller hösten så kvittar nackdelarna. Regnet, blåsten, kylan och mörkret som kommer är ingenting mot den underbara svala luften om morgnarna, de underbara färgerna ute i naturen och den härliga känslan mörkret ger. Tända ljus, en filt virad omkring mig och en bok i handen är ett sätt för mig att fly verkligheten för en stund.

Dagen är en känsla av lättnad. Två stora uppgifter är avklarade och inskickade till respektive lärare. Nu är det bara att fokusera på nästa uppgifter som ska lämnas in. Hjärnan har fått arbeta för högtryck den senaste tiden och det känns nu. Genom att dagens uppgifter är avklarade kommer det innebära mindre tryck på mig och förhoppningsvis kommer jag framöver få mer tid över till de där promenaderna jag tycker så mycket om.

Har de senaste dagarna följt Svenska Dagbladet som skrivit intressanta artiklar om den svenska militära insatsen i Afghanistan. Läsvärt helt klart. De belyser kunskaper och brister som vi såg när vi var där nere och det är inget jag tänker stoppa under stolen. Men jag ser inte felen hos bara Försvarsmakten. Felet ligger också i att politikerna genom riksdagen och regeringen har genomfört nedskärningar de senaste åren (inte bara nuvarande regering) och lagt sig i Försvarsmaktens uppgifter för mycket. Nu går organisationen på knäna hemma i Sverige och allt fokusera på insatserna utomlands. Om nu politikerna i riksdagen anser att Sverige ska få “god PR” i det internationella samfundet (vilket de militära insatserna också kan ses som) innebär det inte att skicka iväg soldater överallt bara för att visa på att lilla Sverige också kan. Det gäller att vi har den bästa utrustningen och bästa skyddet, annars kommer våra politikers inställningar resultera till att soldater kommer omkomma under dessa pr-kampanjer. Jag anser inte att vi ska dra hem alla våra trupper utan vi ska utöka det och hjälpa människor där hjälpen behövs. Om det innebär bistånd via SIDA eller soldater i uniform för att upprätthålla säkerhet kvittar. Men soldaterna måste ändock ha den bästa utrustningen och det bästa skyddet. För annars kan vi ställa oss frågan vad politikerna kommer börja debattera i riksdagen när svenska soldater börja komma hem i kistor på grund av fientliga handlingar.