PERUGIA: FOTO MARATON

Italien,Perugia,Vardag — Tags: — @ 8 February, 2009 - Comments Off on PERUGIA: FOTO MARATON

  Vädret var härligt idag så det blev en långpromenad med kameran. Bjuder på lite miljöfoton från Perugia. Ovan ser ni en av de gamla stadsportarna från den etruskiska tiden. Staden är ju en av de äldsta i Italien. Grundad någon gång runt 500 f.Kr.


  Valven är otaliga, och vägarna är smala. Som tur är föredrar många italienare små nätta bilar, så det fungerar ju. Gatorna är ju inte breda och ger en härlig känsla. När den här staden byggdes sprang de få invånarna som fanns i Sverige runt i djurhudar och kastade träspjut.. ungefär..


  Universitetet är bara för utländska studenter (därav namnet). Huvudbyggnaden ligger precis utanför den gamla etruskiska stadsmuren (men innanför den medeltida). Grandios att se. De omkringliggande husen ligger väldigt tätt, vilket för mig skapar en rolig kontrast mellan det pompösa palatset och bostadshusen lägre grad av utsmyckning.


  Svensk handikapps-anpassning hade faktiskt varit helt omöjligt i den här staden. Svensk standard – släng dig i väggen helt enkelt.


  Vad är det vi lär oss på min utbildning hemma i Sverige? 6% lutning och så ska det in vilo-plan å allt sådant också? Jag skulle vilja se den svenskformade planerare som tror han/hon kan omvandla den här staden till svenska normer. Variationen på gator och lutning ger ju ett mer levande stadsliv. Tänker på Karlskrona där busshållplatsen vid Kronan ska flyttas å alla jävlar som gnäller för “Oj hur ska de gå.. det är ju så brant upp till Ronnebygatan”. I den här staden är det möjligt. Det finns andra vägar runt även om de kanske är lite längre.


  Italienare är inte kända för kvalitén i gamla hus. De nya är det inga konstigheter med, även om jag inte förstår mig på tanken på att ha kakel i alla rum, kanske beror på bristen på trä helt enkelt. Vi är lite bortskämda i Sverige på det sättet. Lägenheten jag delar med två andra är väl den sämsta i huset, men det är inte mer än att bara köra på. Är ju bara en månad jag ska bo här.


  Perugia är en av de vackraste städer jag varit i. Gammalt varvat med nytt. Variation i överflöd och ett kuperat landskap som inte finns på samma sätt hemma i Sverige. Man blir väl hemmablind. Men ändå, det saknas något i Sverige som finns här nere. En starkare gemenskap på något sätt. I Sverige är vi anonyma och ensamma, här nere har man människor omkring sig på ett helt annat sätt. Miljön och människor är otroligt annorlunda Sverige, men samtidigt har vi bra saker i Sverige som inte finns här.

0 comments

Nobody has commented this post yet.

RSS-feed for comments to this post.

The comment-function is turned of for this page.

© 2024 a whisper in the storm | life becomes what you decide to do with it!