Ok, from now on I’ve decided to write mostly in Swedish. I know there are some international readers, but the majority is Swedish people, so I’ll write in English. If you wonder what I write, either use the comment field to ask for an update, or you can use any online translation site as well. Så, nu blir det svenska framöver. Det tar på energin att både tänka, skriva och prata engelska mest hela tiden. Och jag orkar inte lära mig nepalesiska nu på denna korta tiden. Hur som helst kände jag att jag behöver ett andningshål för svenskan, och det får bli här helt enkelt.


  Igår var det alltså ”bandh” (uttalas ”band-áh”), det vill säga strejk, här i Pokhara. Och aldrig tidigare har jag varit med om så lugn och rofylld dag. Blev inte väckt av några tutande bilar eller bussar klockan fyra på morgonen, utan sov till klockan fem då alarmet ljöd. Jag och en av killarna här hade sagt vi skulle gå upp till Sarangkot vid den tiden, så det var bara att krypa ur sängen och ta på sig kläderna. Jag hade laddat ryggsäcken med vatten och kameran, så det var bara att börja knata 05.15. Om ni tror jag är knäpp som går upp så tidigt så kan jag säga att de dels är för varmt senare (som när jag gick upp där första gången), samt att jag ungefär går och lägger mig kl 22 varje kväll, så jag är rätt utvilad vid den tiden. Här finns ingen tv och så brukar det vara strömavbrott också, så varför vara vaken då kan man undra sig.

  Hur som helst knatade vi iväg upp för backen, men jag märkte efter att tag att Hem var lite trött. Jag har nog lite bättre kondition än honom, så i stället för att gå hela vägen till toppen, stannade vi efter en halvtimmes vandring upp för backen, drack lite vatten, njöt av soluppgången, och knatade sedan tillbaka. En skön bra start på dagen med lite morgonpromenad.

  Jag hade fått veta att Sascha skulle dyka upp idag, och på eftermiddagen kom han farandes på sin cykel. Och sedan blev det jobba av. Från att ha gått på kanske 30-40% av min egen effektivitet när det gäller ex-jobbet, blev det direkt upp till 100-110%. Kändes skönt att kunna sätta sig ner och bolla tankar och idéer. Jag har ju hunnit göra en del innan nu i veckan, så det kändes rätt bra. Har gjort upp ett tidschema med mina dagar som är kvar här, samt pratat om vilka områden jag ska besöka. Han var nöjd med vad jag gjort hittills och ja, det känns helt enkelt som att det här kanske ändå kan vara möjligt att lyckas med något nu när jag är här, och det får jag lov och säga känns riktigt jävla skönt känna.

  På kvällen var det avslutningsmiddag för den PPP (Puplic – Private – Partnership) kurs som UDTC haft i veckan här i ”cafeterian”. Gott var det och trevligt. Efteråt hade jag och några av deltagarna en rätt lång diskussion om skillnader mellan Sverige och Nepal. De frågade mig om vad den största skillnaden är som jag märkt av hittills mellan människor i Sverige och här. Kan väl säga att den klart största skillnaden är att här i Nepal är människor mycket mer öppna och sociala mot varandra. Inte den tråkiga svenska instängdheten här inte. Var helt enkelt ett mycket givande samtal.