Idag tog jag mig tillfället när det bjöds. Jag satte mig ner i kyrkbänken ungefär 18.50 (efter att jag fått tokcykla till bankomaten för att ta ut mer pengar till entrén, eftersom jag lyckades köpa skivor för pengarna jag hade med mig före jag betalade entrén) i S:t Olovs kyrka. Folk hade redan anlänt och en del anslöt efteråt. Lokalen var upplyst och ut från absiden, eller vad det nu heter i en kyrka, så kom Emil Svanängen (a.k.a. Loney Dear) ut och satte sig ned på en pall.

  Omgärdad av alla möjliga musikaliska manicker lät han sina fingrar falla över strängarna på gitarren och skapa en upplevelse för vi som var där som var något ut över det vanliga. Jag kan bara bäst beskriva det som en total musikalisk orgasm. Känslan, atmosfären, ljudet, publiken, lokalen – allt var bara så närvarande på en gång. Det var så jag kände nackhåren resa sig och jag bara njöt.

  Jag saknar ord. De som inte var där missade något. Jag som var där fick en upplevelse jag kommer bära med mig en lång tid framöver. Tack Loney Dear!