Helgen är slut och jag måste erkänna att jag idag gjort något som jag lovat mig själv att egentligen aldrig göra. G, som jag delar rum med här, ville ha pizza så vi gick iväg för att inhandla dessa. På mig hade jag mjukisbyxor. Ni kommer aldrig förstå vilket helgerån detta är mot mina principer för mig, men jag ska inte göra om det. Söndagen den 15 februari 2009 ska gå till historien som den dag då jag visade mig bland allmänheten i mjukisbyxor. Men jag orkade inte byta om. Så jag får skylla mig själv helt enkelt. Å andra sidan kan man vi enkelt påstå att det är en väldigt korkad princip också.

  Glömde bort att nämna att vi i fredags var några som drog iväg och spelade fotboll på en “Sports Club” här i stan. Långt borta från den gamla historiska kärnan åkte vi, men härligt var det. Vet jag inte är något proffs men jag kämpar på. Låter alla andra göra de snygga målen så kan jag arbeta i bakgrunden som en liten galning. Passar mig bättre. Har ju inget bollsinne för Guds skull!

  Jag vet inte om jag är holländare, svensk eller tysk, för ibland börjar jag undra. Andra gången jag var med om att en av de holländska tjejerna började prata holländska med mig var i fredags på puben. Vi hade pratat tidigare och så möttes vi vid bardisken och hon började prata holländska. När hon pratat till punkt såg jag ut som ett frågetecken och förklarade vänligt och lite lulligt att jag inte förstod ett ord holländska. Hon var inte den första. Några andra trodde under de första dagarna att jag kom från Holland också. Vad gäller det tyska ursprunget pratade jag tyska med några tjejer i förra veckan (kan ju säga några fraser på knacklig tyska enligt mig själv), och då var det några killar som trodde jag kom från Tyskland. Detta på grund av att mitt uttal var nästintill perfekt. Fråga mig inte hur de har fått det så, men de tyckte det. Kan nog mycket väl uttala det rätt korrekt, men sen kan jag ju inte språket flytande utan det blir rätt knackligt. De måste bara hört några korta fraser.