When you think everything is calm and silent, you sometimes bumps into something that disturbs your everyday walk along the pathway of life and makes you lift your gaze from the gravel in front of your feets and look around. And then you see it – the look in those eyes that are looking back at you without you even being distracted. This rhino gave me that look when I was looking at it at the Elephant Orphanage on the outskirts of Nairobi.

It’s been happening many things since I last wrote here. Have no intention in trying to make a re-cap of it all, but lets say that I have enjoyed most of it. Life is moving forward with the throttle set to a good steady pace forward. What I’m doing? Enjoying the ride of course.

Spenderade helgen i Göteborg och träffade vänner och fick lite avkoppling. Väldigt skönt och avkopplande. Blev en massa promenerande överallt och har nog aldrig sett så mycket av stan tidigare under ett besök. Nästan så jag kanske kan börja hitta runt i den nu… nästan.

Det sker mycket omkring mig och det går upp och det går ner. Just nu går det uppåt och jag blickar framåt med tillförsikt och glädje.

  .. får man lov att bara ligga där i soffan och inte göra ett endast vettigt skit. Bara koppla av och låta tiden passera medan någon menlös serie om brottsutredningar rullar förbi på tv-rutan. En massa komplicerade metoder och konstiga termer använder de sig av, som om det vore en självklarhet för alla att förstå. Allt för att låta det hela verka mer intressant än vad det egentligen är. Hur hemskt det än låter gillar jag faktiskt det där menlösa, men bara ibland. Det menlösa i att bara ligga där på soffan och inte göra en enda vettig sak.

   Det nya året har passerat inkörningsperioden. Livet återvänder till det normala. Och ja, ibland undrar man vad som hände med tiden som varit.

  Mycket snack blir det vid eftermiddagsfikat på jobbet. Ibland om små saker, ibland om stora. Idag satt jag och funderade lite i det tysta över hur förra året var medan alla andra pratade på. Var det några särskilda saker jag kom ihåg eller upplevde? Ja, listan kan göras lång och jag tänker inte ägna det här utrymmet åt att redogöra för allt som jag gjorde eller ångrar eller inte gjorde. Varför ska jag göra det?

  Det jag tänker dela med mig av här är att jag spenderade den sista dagen på 2011 med en del av de personer som betyder mest för mig. Ja, och en hund då också…

  .. sägs ju vara röd.. så jag bidrar med en bild från diskhon i köket så här på lillejulafton. Det verkar vara som en del inte vågar inse vart kött egentligen kommer ifrån. För mig är det självklart. Är ju uppväxt med jakt och stycka djur. Minns så väl hur jag och min bror när vi var små sprang runt med vars en älgklöv (säger man så? eller är det en klov? en klov – flera klövar… hm.. tål att funderas på) i handen och lekte medan pappa och de andra jägarna styckade älgen. Eller alla fågeljakter då jag sprang runt likt en apportör och hämtade gräsänderna eller fasanerna som föll från skyn efter välplacerade hagelsvärmar.

  Mat ska man inte vara rädd för. Och då inte heller vart den kommer ifrån. Hellre ett styckat rådjur på köksbänken än en snabbprocesad slaktgris.

  God jul!

  Skakningarna slår genom bussen likt hammarslag mot mitt huvud och jag känner hur det bultar. Körbanan liknar ett hönsaskinn, men av packad is och snö. Minuterna flyter förbi – blir till timmar. Jag flyr bort i en fjärran värld och kopplar av. Sakta låter jag tröttheten omfamna mig och vagga mig i sin famn medan jag hör orden sjungas för mig. En fjärran tid som jag minns – strålkastarna som lyser upp den mörka asfalten i den skånska sommarnatten och en låt på återuppspelning…

  //… treat me like a renegade / I’m as patient as a chain-reaction / but I’m not afraid / we’re gonna leave all the troubles behind by the turnpike / going away – you know what it feels like / I’ll never let you go…//

  Helgen spenderades i Luleå med vänner. En väldigt bra och trevlig helg. Snön vräkte ner hela tiden och jag njöt av varenda sekund även om jag ibland lyckades klämma ur mig ett klagomål eller två. En helg som verkligen visar att med rätt människor runt omkring sig behöver kan man verkligen njuta av livet ända ut i fingerspetsarna.

  … strålkastarna slår mot den vita snön omkring mig. Livet är en resa och vi styr det själva, men nu.. just nu låter jag busschauffören ta hand om mig.

  Solen sänker sig långsamt ner mot horisonten. Snön som fallit under förmiddagen bäddar in allt i ett vitt duntäcke. Endast älven flyter obehindrat förbi med sitt mörker. Klockan är 12:38 och snart är mörkret här.

  Gjorde en liten knasig sak idag. Borde inte gjort den, men gjorde det ändå. Aja. Så är livet ibland.

  Jag blev lite halvt påtvingad att ta lite ledigt från jobbet – annars hade mina kvarvarande semesterdagar försvunnit. Sagt och gjort tog jag lite avkopplande semester. Blev en sväng till Stockholm, men även Wroclaw och Krakow. Mesta tiden av semestern har jag bara varit renodlad egoist och tänkt mig själv. Då ingår det att ibland slå sig ner på ett trevligt café, beställa en kopp te och croissant, samt en avslutande cognac. Nåja, nu tog jag cognacen först och sedan det andra, men gott var det.

  I Krakow och Wroclaw träffade jag vänner från en svunnen tid. Har inte sett dem sedan vi skiljdes åt i ett avlångt land i söder 2009, men när vi sågs kändes det som att vi inte varit ifrån varandra någon längre tid. Kul var det och jag ska säkerligen åka ner och hälsa på fler gånger framöver. Tänker dock inte låta det gå så lång tid som det gjorde nu innan vi ses igen.

  Även i Stockholm blev det till att träffa vänner och koppla av. Nåja, inte bara avkoppling, för när en 4-åring drar i dig och vill leka, ja då blir det inte mycket till avkoppling. Har tappat räkningen på hur många gånger jag blev fängslad, huggen med svärd eller fick agera häst. Så går det när livet levs här och nu.

  Det blir inte längre helt mörkt om natten. Fotot tog jag på vägen hem från U där vi under L:s ledning fixat ihop en middag med massa kinesiska maträtter. På vägen hem så passerade jag E4:an och ja, vintermörkret är borta. Fotot är taget vid 01-tiden ungefär och då har det börjat ljusna ute.

  Middagen hade som sagt ett kinesiskt tema. Riktigt lyckat var det och otroligt gott. Kommer då aldrig lära mig säga något på kinesiska trots att L försökte lära oss några små fraser. En helt enkelt lyckad kväll. Söndagen har då blivit mycket mer slapp. Degade hela förmiddagen utan att göra något vettigt alls. Sen eftermiddag gav jag mig ut och sprang lite. Blev ännu två varv på min 7 km-runda som är lagom mördande. Men det lär behövas för mina små stackars ben som inte fått springa så mycket hittills i år. Förra året gav jag mig ju ut och började löpträna i januari i snökaoset i Karlskrona. Det gick ju bra för det var varken så värst kallt eller så värst mycket snö. Här uppe – jag låter mig bara konstatera att det är mycket kallare och mycket mer snö som omöjliggör löpträning. Men nu är jag igång igen.

  Så det var den helgen. Dags för en ny vecka nu tror jag bestämt. Klockan har passerat midnatt så det är redan en ny vecka. Bäst jag sover lite då tror jag. Adjö!

  Sådär ja! Nu är det över! Onsdagen den 30 maj presenterade jag mitt arbete på BTH i Karlskrona. Härligt nog var det fullsatt i salen så jag slapp tala för tomma stolar. Tack för alla som kom och lyssnade. Jag höll tiden och allt gick bra tyckte jag själv. Hade kunnat prata i närmare en timme till utan problem, men jag får ju inte själv bestämma, så jag höll mig till de 40-45 minuter vi hade tilldelat.

  Det kändes väldigt kul att se så många ansikten i publiken som jag känner igen. Lite skönt är det ju att inte tala för helt okända. Än en gång tack alla som var där! Nu blir nästa steg att justera dokumentet efter vad opponenten hade att framföra och sedan skicka in det för ett godkännande av den korrekturen innan jag lägger upp arbetet på BTH:s arkiv-system för ex-jobb.

  Det känns nästan lite “overkligt” på något sätt att det är klart. Vad ska jag göra nu? Alla sena kvällar och helger jag suttit på kontoret och arbetat kan nu användas till något annat. Undra bara vad…

  Yes, it’s done! I’ve handed in the final report and my supervisors have approved it for presentation in the end of March. It feels really good to be this “close” to the end. Now I’m working on the presentation and reading the report I have to present/analyse.

   I have no more to say right now. It feels great, I’m satisfied with the result, and is looking forward for the presentation!

  Yes, now it’s rolling down the hill. I can see the goal, but I “just” have to keep focus on the that and don’t trip and fall on the way. This is the final strain before I will hand in the thesis. But yes, I do get distracted.
(more…)

  Nu när vintern varit här ett tag kan jag inte låta bli att ibland när jag har tid att ge mig ut på promenader med kameran hängandes på axeln. Att höra det där knirret under kängorna är så starkt barndomsminne kopplat till kalla vintrar i Skåne, så jag njuter varenda sekund jag hör det här. Och det är så vackert. Älven är frusen och snön täcker varenda yta. Skidbacken är upplyst i bakgrunden medan människorna kopplar av i sina upplysta hem. Det är så här en vinter ska vara.

  Solen går ner tidigt och det är något speciellt med skymningsljuset. Snön blir nästan blå och temperaturen sjunker snabbt neråt när solen sänker sig i söder. Noterade att det behövs bättre belysning längs promenadstråket längs älven. Det hade blivit så mörkt när jag gick sista biten att jag inte riktigt såg ordentligt, så lite belysning kan behövas. Men det är på gång framöver tror jag.

  Ex-jobbet? Ja, det går sakta framåt. Har haft mittseminariet och vet vad jag ska justera inför inlämningen, men jag har inte hunnit göra så mycket. Hade tänkt få en hel del gjort under ledigheten kring jul- & nårshelgerna, men det sket sig helt. Tror jag bara behövde få koppla av lite och gosa med hundar och ja, slappna av helt enkelt. Har hur som helst så vet jag vad som ska göras och jag har satt en tidsgräns. Det kommer ta mycket energi, men det ska bli gjort.

  Och ja, för den som inte missat så är det ett nytt år ju. Undra vad som var bäst med 2010 egentligen?

  … inte behöva skriva på ex-jobbet stavas kanelbullar.

  Jo, jag vet det är otroligt dåligt av mig, men jag kunde inte låta bli. Jästpaketet låg där i kylskåpet och ropade på mig, precis som pärlsockret och vetemjölet. För att inte tala om matberedaren. Men, stark som jag var motstod jag frestelsen i flera minuter. Självklart gick det inte i det långa loppet att motstå frestelsen.

  Så nu sitter jag här och dricker ett glas kall ekologisk mjölk och njuter av mina kanelbullar som bakats med ekologiskt vetemjöl. Gott som stryk är det. Dags å sova snart.

  Och nej, jag har inte hunnit skriva så mycket ex-jobbet idag. Får ta det i morgon. Kanske.

  Drog till idrottshallen nu i eftermiddags och spanade in en volleybollmatch. Det var en bra match, med en svag inledning för oss, men där vi efter halva matchen vände bilden och vi tog igen en hel del. Förlorade med en liten marginal, men det var bra kämpat av tjejerna.

  Kan inte låt bli att tycka det är synd att vissa idrotter stöttas så mycket mer än andra. Självklart går det aldrig att uppnå en jämlik balans i stöd och medieuppmärksamhet, men när vi här i stan har ett otroligt starkt och stor hockeylag (och ja, stan är verkligen en hockey-stad), kan jag inte tycka vissa andra idrotter borde lyftas fram mer. Särskilt ur ett genusperspektiv kan jag verkligen tycka att det är på tiden. Hockeyn är väldigt manlig rakt igenom. Men andra idrotter måste också lyftas fram. Däribland volleybollen där tjejerna som jag såg idag spelar på bra, men har nästan inget direkt stöd om man jämför med hockeyn. Självklart är mycket styrt av uppmärksamheten i media, och där står hockey och fotboll i en särställning. Men för utövarna är det av mycket större betydelse om de får stöd. Säger inte heller att allt stöd ska bestå av pengar.

  Blev tipsad att det skulle vara en match i helgen, men inte exakt när den var. Insåg sedan att det var halt omöjligt att få tag i information om när och var den var. Så nu ska jag grovt trycka på för att turistbyrån måste skapa en bättre informationskälla på nätet med alla evenemang som är på gång varje vecka. För den information den har med kultur och idrott må vara bra, men den kan helt klart bli ännu bättre.

  Jag önskar fler gick på matcherna. Fan vad kul det hade varit om det varit fullsatt på matchen. Vilket tryck det hade blivit och så mycket starkare upplevelse det blivit. I väntan på det kommer jag fortsätta gå på matcherna, för jag tänker då gör vad jag kan för att stötta det. Och jag gör inte det här bara för att stötta. Nej, jag gör det för jag tycker faktiskt det är riktigt kul å se match live.

  Men ja, kanske var matchen en ursäkt för att inte skriva på ex-jobbet, men det ska jag göra nu. Snart är det klart. Mittseminariet väntar den 9 december.

  Det här är stadens nya älvsbrinken i centrum. Blir en brygga längs älven och trappa. Nu är allt inte så funktionellt då det är vinter så klart, men jag gillar belysningen helt klart. Tycker det ger ett nytt härligt inslag i stadsmiljön som annars bara skulle varit mörk å en grässlänt. Blir spännande och se hur det blir till sommaren när allt ska vara klart.

  Tog en lugn och skön promenad i eftermiddags bara för att jag inte orkade skriva något på ex-jobbet. Jag vet det är en dålig ursäkt att fly direkt när det behövs, men ibland behöver även jag paus från alla “måsten”. Det blev en tur via centrum där jag fixade lite hockeybiljetter och lite annat.

  Har nu avslutat kursavslutning på Ume universitet på den kurs jag varit med i genom jobbet. Kursen har fokuserat på hållbar regional utveckling i Västerbotten och har varit riktad mot kommunerna i den norra delen av länet. Har varit en väldigt givande och inspirerande kurs som gett en hel del inblickar och kunskaper om hur läget är i kommunerna, men även gett förståelse för hur vi kan samarbeta bättre framöver. Finns mycket som kan koordineras och förbättras, som alltid. Nu ska vi bara försöka se hur vi ska kunna föra den kunskap vi fått vidare till nästa nivå – det vill säga kunna använda oss av den.

  Var första gången som jag faktiskt knatat runt på gatorna i Skellefteå. Har bara passerat där tidigare och spenderat några minuter på busstationen. Nu var det i och för sig kväll när jag kom in i centrum, men vad jag såg gav ett bra intryck. Får nog ta och besöka stan under dygnets ljusa timmar också någon gång snart.

  Idag har varit lite produktivt faktiskt vad gäller ex-jobbandet. Veckan som varit har sporrat mig då mittseminariet nu är inbokat och jag då måste ha lite mer text färdigt. Så i eftermiddags satte jag mig på ett café i stan och skrev lite. Det kändes riktigt skönt och jag kom in i ett bra flyt.

  Annars har veckan varit lite lagom kaotisk som det brukar vara. En massa på jobbet, men vintern är här så jag är glad ändå. Och det ska ju vara mycket på jobbet annars vore det ju snarare konstigt. Och snö har det kommit – en hel del också. Jag bara njuter varje sekund vi har snö och vinter. Normalt brukar jag se november som den kanske tråkigaste månaden på året på grund av att det ofta är mörkt, mulet och regn. Men här är det inte mörkt längre med all snö.

  Och då ex-jobbet ja. Ska ner till Karlskrona på en arbetsmarknadsdag på skolan där då de ville ha ner mig, så jag har helt enkelt kombinerat det med mitt mitt-seminarie. Lite får jag tänka på miljön och spara in på resorna om det är möjligt. Hur som helst så känns det riktigt bra att det är på G. Känner att jag närmar mig slutet hur otroligt det än låter. Har dragit på tiden rejält, men så är det när man arbetar samtidigt.

  Ja, jag vet att man inte ska ropa hej innan man kommit över ån, men idag var det faktiskt vinter. Riktig vinter. Snön låg på marken och hustaken, även om det bara är runt en centimeter. Kollegorna här säger att jag ska vänta för snön kan försvinna och värmen komma tillbaka, och de säger också att min optimism vad gäller vintern är något de ska komma ihåg när vi närmar oss februari. Vi får se om jag tröttnat då.

  Men varför vara så glad över lite snö då? Ja, det var ju inte bara snön som var härlig i morse på väg till jobbet. Termometern visade på -12° också. Äntligen! Det ska knirra sådär som det gör under kängorna när man ger sig ut på en promenad.

  Jag har lovat Emma att fota en promenad till jobbet när den första snön har fallit. Nu är det här ju inte första gången snön faller, för vi har redan haft det i några omgångar, men det här är första gången det är sådär mysigt kallt också. Så här kommer min promenad till jobbet, som jag går var dag:

  Ja, bor man i den här staden så kan man inte undvika att bli påverkad av hockey på något sätt. Så i helgen tog jag tillfället i akt och avnjöt en härlig match. Om jag nu ska kalla mig för hockeyintresserad på något sätt och säga vilket mitt favoritlag är, så har jag faktiskt två. Och det var dessa som möttes. Det var riktigt bra hockey enligt mig och det bjöds på massor av mål.

  Det är lite förvånande för mig hur otroligt hockeytokiga den här staden är. Men det ger sin charm också. Ja, det är kul med hockey när den är så förankrad bland nästan alla som bor här. Och det är så otroligt bra drag med hemmapubliken. Tur är så bor jag nära arenan så jag behöver bara ta en kort promenad dit, vilket gör att jag slipper bry mig om att hitta en parkeringsplats, för tro mig, det är trafikkaos utanför arenan.

  Resten av helgen spenderade jag med ex-jobb som sakta rullar på i rätt riktning, tvättstuga, handel, avkoppling och matlagning.

  Kultur är vad man behöver ibland. Och ibland behövs det lite global kultur för att vidga sina vyer. På Världskulturmuseet hade dels sina fasta utställningar och även en med japansk kontemporär konst. Har aldrig varit i Japan, men har hört talas om “cosplay” bland ungdomskulturen där, samt det mer traditionella uttrycken. Det var givande, och imponerande att få de intrycken. För ja, den japanska ungdomskulturen särskiljer sig rätt rejält från den svenska. Här tycker en del att de är alternativa när de kör med en svart långrock eller liknande.

  Hade äran att spendera en härlig helg i Göteborg. Förutom kultur blev det även böcker, vänner, nya möten, och spårvagn för hela slanten. Skönt att komma bort lite hemifrån och för en gångs skull koppla av. Verkligen precis vad jag behövde. Ladda batterierna inför nya utmaningar behöver man göra med jämna mellanrum.

  “Goooa gubbar”

  … försvinner när jag står nere vid älven och ser hur vattnet ömsom fort ömsom långsamt flyter förbi. Medan vi stressar och skyndar överallt så fortsätter vattnet i sitt lugna tempo. Vill det så kan det bli riktigt uppjagat och stressa det också, som i våras. Men nu när den klara höstluften möter en om morgonen när jag stänger porten bakom mig, eller de underbara färgerna som förgyller min promenad på väg till kontoret, ja då flyter vattnet där i sitt lugna tempo förbi som om ingenting har hänt. Möjligtvis följer något fallet löv med på resan ut mot havet, men vassen den står kvar. Och för vassen så skyndar sig vattnet förbi i en rasande fart. Hela tiden på väg är vattnet, medan vassen långsamt böljar i strömmarna och låter sina rötter gräva sig neråt. Så medan vi människor skyndar förbi på bron, tycker vattnet vi rör oss fort, medan vassen tycker vattnet rör sig fort.

  Hösten är speciell för mig, men så även vatten. En annan sak som är speciell för mig, eller kanske inte speciell, men som jag uppskattar väldigt mycket, det är bra tv. Bra program med ett vettigt och seriöst innehåll. Jag har tittat på två sådana i kväll. Det ena om maktgalna idioter nere i Göteborg, och det andra om fundamentalister i ett fjärran land, där så många religioner möts. De två ämnena gör mig upprörd, förbannad, men å andra sidan kan jag inte påverka det direkt själv. Det enda jag kan göra är att se till att jag själv aldrig blir sådan som de som visades upp i kväll. Nej, jag ska dra mitt strå till stacken och kämpa för de ideal och normer som jag värdesätter.

&nbp; Punkt slut! Godnatt!

  Det tog lite tid, men nu har så den första morgonen med frost som jag upplevt här uppe kommit. I morse när jag gick upp sken solen med starka strålar från en klarblå himmel. I skuggorna låg frosten och bäddade in allt i ett charmigt glimmer, medan i solen smälte allt bort. Det finns något speciellt med hösten som jag tycker om. Dofterna. Färgerna. Den klara luften. Ja, det är något speciellt och det är så härligt att få uppleva skiftningarna mellan årstiderna.

  Helgen har bara sprungit iväg. Brödbak igår har gjort att jag har fyllt på frysen och fått lite mer nytta av min matberedare. Köper man något ska det användas. Kan ju inte bara köpa saker för att titta på dem. Och ja, brödet blev mycket gott. Får se om jag kan sätta en sats frukostbullar i morgon om jag orkar. Vet jag har lite grahamsmjöl hemma så det borde väl inte vara något problem. Behöver bara springa förbi butiken och köpa lite jäst.

  Får se om jag får lite tid över för att springa förbi badhuset i morgon. Hur svårt kan det vara när det är ungefär 500 meter bort. Är väl snarare en fråga om hur lat jag är. Återkommer om det i morgon.

  … kommer fram när man städar.

  Chockladbiten här ovan hittade jag i en av alla högar med papper jag har liggande lite överallt omkring mig i lägenheten. Jag är uppenbarligen expert på att samla på mig papper i alla olika former. Nej, det ligger inte toapappersrullar slängda överallt, men jag tror bestämt kvitton är min specialområde. I alla fall papper i storleken av kvitton. Jag sparar alla kvitton, så väl från dyrare saker (där det kan vara motiverat att spara kvittot), som från det där mjölkpaketet jag köpte för två veckor sedan. All mitt papperssamlande gör bara att jag har ett stort berg med papper här.

  För att inte tala om det berg med smutstvätt som jag hade i soffan igår, som gick igenom en metamorf från smutsberg.. till renberg.. till en fin prydlig hög med vikt nytvättade kläder. Tänk om det bara hänt när man knäppt på fingrarna. Men så långt har vi inte kommit ännu, så jag får nöja mig med att göra allt själv. Tänker inte beklaga mig över att tvätta, för det är faktiskt lite som terapi för mig. Själva tvätten behöver jag ju inte göra, och under tiden kan jag lata mig lite eller försöka sortera pappershögar.

  Borde mest sitta med examensarbetet idag, men jag har låtit tvätten ta den tid den behövt, och sakta men säkert minskat pappershögarna (nåja, delat upp de i två tre olika högar.. spara / återvinning / brännas (kuvert å sådant) ). Fick riktigt bra respons på arbete nere i Stockholm och har en del att fixa med vad gäller texten, men det ska jag fixa. Orkar inte riktigt stressa med det nu eftersom veckan har varit riktigt lagom tung. Kurs i onsdags, och sedan en annan torsdag-fredag, så nu känner jag mig bara lagom trött.

  Och ja, chokladen smakade mycket gott. Tack Carin!

Spenderade helgen i Stockholm med att träffa tjocka släkten och bara umgås med familjen. Kul att få se föräldrarna igen sedan jag flyttade norrut och de var sig lika precis som förr. Tjocka släkten var äldre än när jag senast såg dem och det var kul att få höra vad de har för sig numera. Tiden går så fort så ibland hinner jag inte blinka förens det har passerat några år. Sen står en där och undrar vars man gjort den senaste tiden.

Måndagen blev i givande för ex-jobbet då jag träffade min handledare på KTH och fick en hel del bra kommentarer på mitt arbete. Efter mötet hade jag lite tid över så det blev någon sväng på stan och bara lite shopping. Stockholm centrum är lagom stressat för mig. Tur man inte behöver bo där. Kvällen blev det resa norrut och nu är det arbete var dag som gäller.

  Jag hade en ambition att arbeta med ex-jobbet under kvällarna och helgerna för att fokusera på jobbet under dagarna. Så har det inte riktigt blivit. Har haft för mycket att göra under dagarna, så när jag kommit hem har jag mest varit trött helt enkelt. Men kryddorna växer och alla har rotat sig, vilket jag var lite osäker på till en början med tanke på att fröna hade legat ett tag.

Naturen strävar på trots allt.

(more…)

  Nog för att jag borde ägnat helgen åt något nyttigt och klokt för mig själv, men det blev inte riktigt så. Fredagens afton inleddes med en trevlig middag och slutade med en klart överförfriskad version av mig själv. Lördagens spenderades i ett horisontalläge i soffan och idag har det blivit loppmarknad med en del fynd jag är rätt nöjd med. Fick tag i ett skrivbord som passar perfekt, så det är det bästa. Nu är sista “ursäkten” att inte arbeta med ex-jobbet borta.

En del av dagens loppis fynd

(more…)

  För att hjälpa mig själv har jag i dagarna inhandlat lite krukor och jord där jag nu planterat kryddor. Krukorna står uppradade i köksfönstret och ska förhoppningsvis med tiden förvandlas till något väldoftande och smakfullt. Kanske kan de hjälpa mig att fokusera på att slutföra exjobbet.

Gott och motiverande?

(more…)

  I’ve just stood out in the grass feeling the ants tickling my feet while I enjoyed the sun setting over the hills. And then I realised how lucky I am who have taken the possibility to come here to Nepal, and while doing some form of thesis-work, enjoying this amazing country.
(more…)

  Yesterday was Saturday, and I took the day off. I felt I needed that quite much, so I called some friends I made when in Pokhara, and visited them. Later they invited me to stay over night, so I did that. Enjoyed it so much and really needed to empty my brain a bit from the thesis-work, because today I’ve been filling it again.
(more…)

  Today was my last day in moment in Pokhara. I left at 7.50 in the morning with the bus heading for Kathmandu. Once again I could see the beautiful landscape pass by my window. The hills, the rice fields, the destruction of environment, the garbage, the traffic, yes everything just passed by. And now I’m back at the same hostel/hotel where I stayed the first days of my time here in Kathmandu.
(more…)

  Ok, first, from today on I will no longer have a Nepali phone number that you can contact me on. All of you who have used it, thank you, it’s been a nice thing to get your messages. Enough about that. Yesterday I took a walk down to Mahendra pul and noticed something I hadn’t seen before: the information about handling waste.
(more…)

  I’ve just stood out in the grass feeling the ants tickling my feet while I enjoyed the sun setting over the hills. And then I realised how lucky I am who have taken the possibility to come here to Nepal, and while doing some form of thesis-work, enjoying this amazing country.
(more…)

  Okej, så nu börjar jag bli “expert” på kommunal/lokal organisation och lagtext här i Nepal. Har satt tänderna i LSGA (Local Self-Governance Act) som styr hur distrikt, kommuner och motsvarande områden ska styras och deras skyldigheter. Nog för att de har gott lagstöd, men sen hur det fungerar i verkligheten, ja det är en annan femma. Och nej, lagtexten är inte på nepalesiska, utan på engelska så klart.
(more…)

  Okey, so the Maoist ended their strike yesterday (Saturday). Why, I do not know yet, but hopefully Sascha can fill me in on that when he gets to the office today. Anyway, it feels quite nice that the traffic is back to normal and shops are open. Yesterday I spent some time on a scooter with a personal guide driving me around.
(more…)

  Ja, strejken fortsätter. Inte så mycket nytt om den egentligen. Som jag skrev igår så känns det rätt skönt på ett sätt att det inte är någon trafik i staden. Och jag noterade inga demonstrationståg igår kväll med facklor och slagord som ropades.
(more…)

  Sedan jag begav mig ut på min vandring den 1:a har hela landet varit fast i någon form av limbo. Maoisterna tvingar alla till strejk, även de som inte instämmer med deras syn på hur situationen bör vara här i Nepal. De har skickat busslaster med folk från landsbygden till Kathmandu, och här i Pokhara har jag sett fackeltåg gå fram och tillbaka längs gatan utanför vårt kontor medan de ropar slagord.
(more…)

  Bara fler foton från vad jag upplevt. Än en gång, klicka på bilden för att se nästa, om ni skulle missat det.
(more…)

  Åter från djungeln och vandringen har jag satt ihop lite foton här till er att kunna titta på, så att ni får en bättre bild av vad det är jag upplevt. Det är så många intryck att jag har svårt att samla dem i ett inlägg här. Jag har sett så otroligt mycket härliga saker och vandrat upp å och ner. Idag blir det vila för benen, eftersom jag känner hur det är lite träningsverk i vaderna.
(more…)

  Jag fick en förfrågan här om jag inte kunde visa lite hur butikerna ser ut i stan, så igår innan jag skulle iväg på en intervju med ACAP tog jag mig ner till Mahendra pul, vilket är shopping centrum här i stan för alla nepaleser. Här vimmlar det alla möjliga butiker och kan du inte hitta det du söker här, ja då vet jag inte ens om varorna existerar i verkligheten.
(more…)