Tiden springer ifrån en ibland. Det känns i alla fall så. Nu har ännu en vecka passerat och det känns som att jag inte riktigt har koll på vad jag gjort. En sak som är säker är att jag igår kväll var mör i benen. I stället för att besöka den officiella möbelmässan (där det kostar pengar att ta sig in och man inte alls får fotografera) bestämde jag mig för att gå ner till Stazione Genova, där den inofficella möbelmässan äger rum. Den är gratis och känns på något sätt mer intressant.
  På den stora finns alla jättar och världskända formgivare, medean den här mindre tillställningen visar mer okända och mer nyskapande (enligt mig) saker. Nu kan jag inte riktigt avgöra det eftersom jag inte varit på den officiella, men det är en känsla jag får. Efter fem timmars oavbruten promenad var jag till slut hemma igen. Lagom mör och degig.

  Veckan har bestått av vad veckorna brukar bestå av. Det vill säga föreläsningar, uppgifter, språkkurs, handla mat, laga mat, försöka få lite pluggat, inse att tiden springer ifrån en och en och annan promenad.

  Igår var det den 25 april, vilket i Sverige är som alla andra dagar.. alltså inte så speciell. I Italien är dagen lite viktigare, då det är befrielsedagen från faschismen. Och självklart alla som på något sätt har möjlighet att demonstrera och uttrycka någon åsikt tillfället i akt. När jag var på väg till utsällningarna fick jag trassla mig igenom ett kommunistfölje vid Giardini Pubblici / Corso Venezia / Via Palestro.   Hade jag inte redan bestämt mig för mitt mål för dagen hade jag stannat kvar och fotograferat hela tillställningen. Får kanske tillfälle till några liknande foton den 1 maj, då det är röd dag här som hemma i Sverige. Lär väl bli en del demonstrationståg då också misstänker jag.