Ibland

Funderingar,Vardag,video — @ 21 July, 2010 - Comments Off on Ibland

  Ibland får jag sådant otroligt sug efter godis. Det bara knyter sig i magen och hela kroppen bara skriker ut inombords “Jag vill ha goooooodis NU”. Och ibland faller jag igenom och ger vika för begäret, vilket visar sig genom de påsar godis som följer med mig hem när jag handlat. Och har jag inte handlat finns det en mack några hundra meter från mig som alltid har öppet. Hur lätt är det då att stå emot kroppens begär?

  Här kan en del säkert inflika att det bara är att skita i det och stå emot, eller varför ens stå emot? Ibland sägs det man ska göra det man vill, och vill man äta godis så bör man göra det. Men det finns en mycket bättre lösning på godisproblematiken. I alla fall när det gäller min kropp och dess rop på sötsaker. Och det består av ett enkelt lite lätt salt kex med en bit brie-ost på. Jag kan inte riktigt förklara hur gott jag tycker det är, men det dödar absolut allt begär efter godis. Och med tanke på mängden onyttigheter i godis, så är säkerligen det här alternativet så mycket bättre, även om extremt överintag av detta säkerligen har sina negativa effekter också. Men det skiter jag i. Nu. Det är bara så otroligt gott, och så länge min kropp skriker efter godis tänker jag antingen ignorera begäret, eller tämja det med lite kex och brie.

Koppar koppar kopparFasaden är helt klädd i koppar, som med tiden kommer bli mörkare och mörkare.

  På väg till jobbet passerar jag varje dag byggnaden på fotot ovan. Det är en nyligen uppförd tillbyggnad till det kommunala energibolagets kontor. En del avskyr det, men jag kan inte låta bli att tycka om det. På något sätt så säger de evigt repeterande fönsterraderna något om 70-talets stora kontorsbyggnader i så många städer, men med fasadmaterialet så säger det något annat. Hela byggnaden är klädd i koppar, vilket delar av de äldre angränsande byggnaderna också är. Skillnaden är bara att på de äldre byggnaderna så är kopparen svart eftersom koppar ändras just så genom en kemisk reaktion. Och sakta kommer den här nu skinande byggnaden bli mörkare och mörkare för att till slut inte visa något spår på skinande koppar. På något sätt gillar jag det. Ska bli kul om man får följa hur kåken sakta åldras.

0 comments

Nobody has commented this post yet.

RSS-feed for comments to this post.

The comment-function is turned of for this page.

© 2024 a whisper in the storm | life becomes what you decide to do with it!