Yes, now it’s rolling down the hill. I can see the goal, but I “just” have to keep focus on the that and don’t trip and fall on the way. This is the final strain before I will hand in the thesis. But yes, I do get distracted.

  Ja, vad ska jag säga. Jag har satt en slutdatum då jag ska vara färdig, och jag ska, ursäkta ordvalet, fan i mig hålla det. Har ju arbetat samtidigt och arbetet med ex-jobbet har blivit väldigt lidande. Allt är mitt eget ansvar och jag har ingen att skylla, men nu rullar det sakta på. Fast frågan vi kan ställa oss är om det verkligen rullar på – jag menar, jag sitter ju här och skriver detta inlägget nu?

  De där små ursäkterna för att göra andra saker är väldigt lätta att ta till. Vinterstudion har många gånger varit en superb ursäkt, men det går inte att förneka att jag måste bli klar. Måste och måste. Ja, men för min egen skull betyder det här mycket. Jag vill lägga det sista med utbildningen bakom mig och vara helt “klar”. Sedan har känner jag en egen skyldighet att bli färdig med ett så bra arbete som möjligt så fort som möjligt nu för jag har lovat de kontakter jag har nere i Nepal att jag skulle vara färdig för ett tag sedan. Så nu ger jag järnet de sista veckorna!

  Allt med arbetet gör dock att en hel del annat blir lidande. Har inte mycket till liv förutom det dagliga arbetet och ex-jobbet. Lite andningshål hittar jag på de tidiga morgnar då jag går till gymmet för att låta de muskler jag har få arbeta lite ordentligt.