När jag kom hem var det första jag gjorde (nåja, efter jag tagit av mig väskan och fått av mig skorna) att tända det här ljuset. Varför? Jo, för mitt på dagen idag föddes en liten parvel i södra delarna av landet som jag är väldigt stolt över. Och jag är stolt över parvelns föräldrar också, eftersom det är min bror och hans underbara fru som är de två lyckligt lottade.

För första gången i mitt liv är jag farbror till en liten filur som jag med glädje kommer följa i livets berg- och dalbana så gott det bara går. Redan i morgon är idag historia och därför tände jag det här ljuset för att på mitt sätt tänka på hur underbart livet är och njuta av den här dagen. Lite senare ringde några missionärer från mormonerna på dörren och jag tog mig till och med tid att snacka med dem lite – inte bara slog igen dörren framför näsan på dem eller vägrade öppna. Nej, jag tog ett litet samtal och förklarade snällt och trevligt att jag inte riktigt delar deras tro och deras syn på någon “gud”. Skakade hand med dem innan jag stängde dörren och vi skiljdes åt. Det är lite intressant det där hur vi ibland på grund av fördomar om andra inte är öppna och ärliga ändå. Vet många som försöker undvika dörrknackare genom att bara inte öppna dörren. Nåja, alla har vi väl något vi vill dölja.

Men som sagt, vad gör det en dag som den här. En glädjens dag i verklig mening. Fick ett sms från min bästa bror när jag satte igång telefonen på morgonen om att de hade begett sig till BB, så jag har gått lite på nålar mest hela dagen, även om det egentligen mest rullat på räls… Min humor är så kass ibland (ofta?), fast jag har faktiskt åkt en jäkla massa tåg idag mellan Kiruna och Luleå.

Nu ska jag fira mitt brorsbarn genom att tvätta min loppis-lampa från Kiruna och se om jag kan hänga upp den i hallen.

Idag har varit en bra, men samtidigt rätt tung dag. Att den varit tung är väl mest på grund av känslan inom mig, och den känslan är helt klart baserad på vinet och drinken från igår kväll. Jag motverkade den tunga känslan genom att ge mig en över två timmar lång promenad längs älven. Precis vad jag behövde en dag som denna. Komma ut och bara låta fötterna styra mig och låta hjärnan vila lite.

Mötte L på vägen hem och vi firade det med att käka sunkmiddag innan vi fortsatte knata hemåt. Den där sunkmiddagen var precis vad jag hade råd med och det ska bli skönt med lite lön i morgon. Kan inte fatta vart jag gjort av alla pengar.. eller jo det har jag stenkoll på.. men ja.. ändå. Liksom. Typ.

Ja, tänk så snabbt det kan gå ibland. 978. Ett härligt minne att bära med sig. Ett sorgset minne att försöka glömma. Alltid är det något som spelar in och påverkar oss hur vi än försöker skydda oss. Men sådant är livet. Det går inte att leva i en bubbla alltid.

  Tvättstugan det är nog den mest fasta punkten jag har just nu. Nej, lägenheten är rätt fast den också, men rutinmässigt så har tvättstugan blivit nummer ett. Varför? Jo, för jag har fått en barnslig rutin vad gäller att tvätta på tisdagskvällar efter jobbet, så även idag. Det känns faktiskt rätt skönt att ha en fast punkt när allt bara rusar omkring en hela tiden. Pulsen i dagens samhälle är absurt hög och det känns inte som det alltid är så bra. Flyga söderut – flyga norrut. Cykla till jobbet – cykla hem från jobbet. Träffa vänner där – träffa vänner här. Ja, alltid är det något och då känns det rätt skönt att ha den där tvättstugan på tisdagskvällarna. När allting kommer omkring så är inte centrifugens 12-minutersprogram så värst snabbt, men det är rätt skönt att det tar den tid det tar.