Jag förstår inte alltid varför och hur. Men ge mig bara ett svar. Ett svar brukar underlätta, men det är ju inte alltid man får som man önskar. Men att säga att man vill ge ett svar, och sedan inte göra det är indirekt också ett svar. Ofta ett mer tydligare svar än något annat man kan ge. Så ja, det är nästan så jag ska be dig vara tyst, för du är rätt duktig på det.

  Det enda tråkiga är väl att jag tycker tystnadens svar är det fega svaret. Det där svaret man tar till när man inte vågar säga det man egentligen vill säga. Så ja, det är ett fegare svar och därmed nu det enda svaret jag vet jag kommer få, men jag ger en respit så får vi se om det kommer något annat svar. För ja, det är ju så otroligt hemskt att säga vad man tycker och vara ärlig. Nästan så hemskt som att gå på en cykelväg en solig sommardag.

  Det är bra med växel och småmynt ibland. Vi får se om jag får någon nytta av de jag har i den här skålen om inom några dagar. Skruvarna däremot.. de tänker jag låta ligga kvar. Gör väl inget om man har en eller två lösa…

  Har bänkat mig i favorit-fåtöljen en stund nu och avnjutit lite Solsidan. Perfekt underhållning en söndag när molnen gör att allt får en lite gråaktig färg ute. Skönt att bara koppla av och få några goda skratt serverade på silverfat.

  Helgen i övrigt har varit riktigt lugn och skön, förutom AW:n i fredags som slutade 02.30 på natten. Skönt att bara käka lite gott och träffa nya människor. Lördagen blev också rätt lat, men som tur var fick L ut mig på promenad, annars hade risken varit stor att jag bara bänkat mig själv i soffan hela dagen. Nu fick jag i alla fall lite gjort och frisk luft. Och jag höll emot begäret att skyffla i mig lösgodis.

  Saxat från Solsidan: “- Men älskling, hur kan du vara utbränd? Du gör ju inget om dagarna! – Men det kan vara väldigt stressande det också!” Min kommentar? Tacka fan för att jag inte lever ett sådant liv!

Bara för att det var tisdag idag så firade vi av det med en öl på Bishop. Bra med något annat en tisdagskväll än att bara dra hem för att inse att jag borde diska. I stället bidde det trevligt sällskap, god mat och en stunds avkoppling. Efteråt fick jag dra hem snabbare än snabbast för att hämta plånboken och årskortet jag fått låna av Leif (tack Leif!). Upp till ladan och även om jag missade de första 8 minuterna missade jag inget av målen.