Ok, first, from today on I will no longer have a Nepali phone number that you can contact me on. All of you who have used it, thank you, it’s been a nice thing to get your messages. Enough about that. Yesterday I took a walk down to Mahendra pul and noticed something I hadn’t seen before: the information about handling waste.

  There is some form of awareness about the need for waste management in a proper way, but I can’t say that what I’ve seen so far during my stay is showing that people are fully aware and follow the guidelines given to them. In Pokhara there is an existing system, and they have a very good land fill site, but still people dump the garbage anywhere? Why I do not really know, but it is indeed a problem.

  En tanke som snurrar runt i mitt huvud är hur vi turister ser på det. Vi blir uppmanade på rätt många sätt att inte skräpa ner och inte köpa vatten i plastflaskor för plastflaskorna skräpar ner i naturen (under förutsättning vi slänger dem i naturen misstänker jag). Men när jag ser all skit som invånarna här bara slänger omkring sig utan att ens reagera, då blir jag ju fundersam på hur effektivt och bra det är att fokusera på oss turister att vi tar hand om vårt skräp. Självklart är det bra, men det känns som att man missar något genom att inte bättre informera och hjälpa människorna här hålla rent.

  Enligt mig kvittar det om tio turister inte slänger sina tomma plastflaskor i naturen, när 200 invånare bara dumpar sin skit vart de känner för det. Här i Pokhara finns ett system att ta hand om det, men är det tillräckligt? Jag pratade med de på kommunen och ca 20-25 % av deras budget går endast till sophanteringen. Och ändå räcker det inte. Sophantering är onekligen dyrt, och vi kan vara glada över att de gör vad de kan med de resurser de har. Jag vill inte tänka på hur det varit om de inte haft den här tippen och kämpat på som de gör.

  Jag såg skräpet ute på landsbygden också, men i mycket mindre mängder. Självklart bor det färre människor där, men de har också andra vanor. De köper inte lika mycket varor som folk i städerna. På landsbygden odlar många sina egna grödor för matlagningen. I städerna köper nästan alla sina matvaror. Jag har noterat att frukt- och grönsaksförsäljarna säljer kinesiska äpplen. Samma som jag har sett hemma i Sverige inslagna i ett litet plastnät. Plastnätet finns här också och det slängs på marken av alla jag sett som köpt ett äpple för att äta det direkt. Och äpplena, vart kommer de ifrån? Kina .. så klart. För kineserna är det säkerligen lönsamt, men hur lönsamt är det för naturen och miljön att slå in vart enda äpple i ett litet plastnät? Inte för att de plastnäten är de enda skräpet som slängs överallt, men det är då ett tydligt exempel på en, enligt mig, idiotisk förpackningshysteri som råder på många håll i världen.

  And yes, this is my last day here in Pokhara. Tomorrow I’ll be leaving for Kathmandu.