… försvinner när jag står nere vid älven och ser hur vattnet ömsom fort ömsom långsamt flyter förbi. Medan vi stressar och skyndar överallt så fortsätter vattnet i sitt lugna tempo. Vill det så kan det bli riktigt uppjagat och stressa det också, som i våras. Men nu när den klara höstluften möter en om morgonen när jag stänger porten bakom mig, eller de underbara färgerna som förgyller min promenad på väg till kontoret, ja då flyter vattnet där i sitt lugna tempo förbi som om ingenting har hänt. Möjligtvis följer något fallet löv med på resan ut mot havet, men vassen den står kvar. Och för vassen så skyndar sig vattnet förbi i en rasande fart. Hela tiden på väg är vattnet, medan vassen långsamt böljar i strömmarna och låter sina rötter gräva sig neråt. Så medan vi människor skyndar förbi på bron, tycker vattnet vi rör oss fort, medan vassen tycker vattnet rör sig fort.

  Hösten är speciell för mig, men så även vatten. En annan sak som är speciell för mig, eller kanske inte speciell, men som jag uppskattar väldigt mycket, det är bra tv. Bra program med ett vettigt och seriöst innehåll. Jag har tittat på två sådana i kväll. Det ena om maktgalna idioter nere i Göteborg, och det andra om fundamentalister i ett fjärran land, där så många religioner möts. De två ämnena gör mig upprörd, förbannad, men å andra sidan kan jag inte påverka det direkt själv. Det enda jag kan göra är att se till att jag själv aldrig blir sådan som de som visades upp i kväll. Nej, jag ska dra mitt strå till stacken och kämpa för de ideal och normer som jag värdesätter.

&nbp; Punkt slut! Godnatt!