Ja, det är dags för den där tiden på året då allt ska vara mysigt och varmt, samtidigt som snön ska ligga tjock utanför fönstret. Är det så då? Jo, jag tänker då bestäm hävda det. Till slut kom vintern efter att november nästan gjort mig lite halvt galen med sitt skånska väder.

Nu ligger snön tjock på marken och jag får dra på mig täckbyxor när jag går till jobbet allt som oftast. Och jag bara njuter. Så här ska en riktig vinter vara.

Och för första gången i år så smakar jag en Kallholmen julöl.

God öl.. jag menar god jul!!

Well, time flies faster than we know it sometimes. I remeber when I stood there and look out over the open field and the red cliffs rising from the ground like if someone had just pushed them straight up. Slowly during eons of time the forces of nature have shaped them to what they are today. Each second counting and meaning something. Yet, we humans run around here for a short period of time thinking we are the most important happening ever.

Raise your view from your own feet and at least look more than one feet ahead of you when walking down the path of your life. Realise that you’re not alone out there, and what you do will give an impact in other peoples lives.

I stood there and just took it all in, that day. I a few seconds the world stopped spinning in my world. How can something be that beautiful?

Jag har känt mig lite avkopplad från livets tågresa på sistone. Eller ja, saker rullar på och går ständigt framåt, men jag känner att jag tagit en paus härifrån. Inte så livsavgörande kanske, men har nu suttit här och gått igenom en del gamla inlägg. Fixat lite med tekniska saker så sidan ska fungera ordentligt. Fråga mig inte varför jag skriver om det, för det är rätt ointressant ändå. Hur som helst, dags att skriva lite här.

But I don’t know if I should write in English or not. Perhaps I’ll do a mix and alter from time to time. Anyway, the last months have passed quick. Things change and so do I. Personal development is never wrong. That’s why I’m going to sleep now!

When you think everything is calm and silent, you sometimes bumps into something that disturbs your everyday walk along the pathway of life and makes you lift your gaze from the gravel in front of your feets and look around. And then you see it – the look in those eyes that are looking back at you without you even being distracted. This rhino gave me that look when I was looking at it at the Elephant Orphanage on the outskirts of Nairobi.

It’s been happening many things since I last wrote here. Have no intention in trying to make a re-cap of it all, but lets say that I have enjoyed most of it. Life is moving forward with the throttle set to a good steady pace forward. What I’m doing? Enjoying the ride of course.

Spenderade helgen i Göteborg och träffade vänner och fick lite avkoppling. Väldigt skönt och avkopplande. Blev en massa promenerande överallt och har nog aldrig sett så mycket av stan tidigare under ett besök. Nästan så jag kanske kan börja hitta runt i den nu… nästan.

Det sker mycket omkring mig och det går upp och det går ner. Just nu går det uppåt och jag blickar framåt med tillförsikt och glädje.

Ja, det där vita, som det var 14 år sedan jag gled runt på, har jag nu till slut haft under mina fötter igen. Nog för att jag gått på snön i vinter, men i förra veckan stod det skidåkning på schemat. Att jag inte åkt på 14 år – det förstår jag inte. Vi var uppe vid Storklinta och åkte och det räcker väl att jag uttrycker det hela med ett klassiskt Skellefte-uttryck: Nått så djävulskt!

Att stå där uppe på toppen och blicka ut över landskapet var också helt underbart. Nått så djävulskt kul och vackert!

Nej, nu åker jag till Kenya en sväng. Hejsvejs!

… säger mer än tusen ord sägs det. Eftersom jag inte orkar skriva tusen ord så får den här bilden säga allt.

  Ja, nu är det upploppet som gäller. Bara ge järnet in i det sista för att sen kunna koppla för en kort sekund innan nästa äventyr börjar. Det känns i alla fall så, och igår blev det än mer påtagligt på ett annat sätt när hockeylaget hade någon form av kick-off på torget i samband med slutspelet. De sköts fyrverkerier å allt möjligt för att fira slutspelet. Min enda tanke var – spara det där firandet tills ni fixat guldet.

  Har styrt upp lite saker inför äventyret i april. Ska fortsätta med det idag, men det känns än så länge väldigt bra och ska bli rejält roligt.

  Normalt sett så är det här arbetstid för mig. Kl är 8.15, men jag kände inte för att rusa till jobbet i morse. Första mötet är 9.30, så varför ska jag rusa dit då? Har en massa extratimmar redan, och det är väl på tiden att jag balanserar det här lite.

  Jag tycker titeln och motivet på bilden talar sitt tydliga språk. Efter fredagskvällens thai-käk med kollegorna på jobbet, X antal öl senare och lite tid på ett dansgolv då jag kände mig som lammköttet blev maten på bricken på bilden det som räddade kvällen. Inte en kväll ute på krogen utan att svulla lite sunkmat på från Max på vägen hem. Den där bea-dippen är oslagbar.

  Så ja, fredagskvällen var lyckad. Resten av helgen också. Blev inköp av tavla på en vernissage, go-fika med U, tvättstuga, dejt med dammsugaren och avkoppling. Precis vad jag behövde efter den nog mest indirekt händelserika veckan i mitt liv på väldigt väldigt länge. Men mer om det en annan gång.

  Efter några veckor med massor på jobbet och fullmatade helger så har jag äntligen kunnat njuta av en lugn avslutning på en vecka. Så otroligt skönt med att koppla av och inte göra så värst mycket.

  Bilden? Ja den är ju så klart från en av favoritfilmerna som gick på tv i fredags. Tror inte jag behöver nämna titeln. Den andra filmen, som jag först tittade på innan jag slog över till den här, var Stardust, som jag inte sett på länge. Älskar den filmen, men mest på grund av musiken tror jag.

  Lördagen bestod av att dega lite på förmiddagen innan jag åkte ut som assistent åt L, U och M som skulle åka ett 12 km skidlopp. Jag tog hand om bilen och flyttade den mellan start och mål. Kvällen blev det sipsii med dippa hos mig och dumburken visade lite från Mello. Det är förvånansvärt hur mycket man försöker mjölka ur den där kossan (programmet då alltså). Bara åtta låtar per program, och först går fem vidare och sedan fyra och man ska rösta hela tiden. Men va fan ge er! Vad är nästa grej? Nästa år är det bara en låt per program som åker ut eller?

  Idag blev det skridskor för första gången i år. Underbart väder och jag var som Bambi på hal is. Ingen vacker syn helt enkelt, men jag tog mig runt i alla fall. Och några vurpor bjöd jag på.

  .. får man lov att bara ligga där i soffan och inte göra ett endast vettigt skit. Bara koppla av och låta tiden passera medan någon menlös serie om brottsutredningar rullar förbi på tv-rutan. En massa komplicerade metoder och konstiga termer använder de sig av, som om det vore en självklarhet för alla att förstå. Allt för att låta det hela verka mer intressant än vad det egentligen är. Hur hemskt det än låter gillar jag faktiskt det där menlösa, men bara ibland. Det menlösa i att bara ligga där på soffan och inte göra en enda vettig sak.

   Det nya året har passerat inkörningsperioden. Livet återvänder till det normala. Och ja, ibland undrar man vad som hände med tiden som varit.

  Mycket snack blir det vid eftermiddagsfikat på jobbet. Ibland om små saker, ibland om stora. Idag satt jag och funderade lite i det tysta över hur förra året var medan alla andra pratade på. Var det några särskilda saker jag kom ihåg eller upplevde? Ja, listan kan göras lång och jag tänker inte ägna det här utrymmet åt att redogöra för allt som jag gjorde eller ångrar eller inte gjorde. Varför ska jag göra det?

  Det jag tänker dela med mig av här är att jag spenderade den sista dagen på 2011 med en del av de personer som betyder mest för mig. Ja, och en hund då också…