Tiden springer ifrån en ibland. Det känns i alla fall så. Nu har ännu en vecka passerat och det känns som att jag inte riktigt har koll på vad jag gjort. En sak som är säker är att jag igår kväll var mör i benen. I stället för att besöka den officiella möbelmässan (där det kostar pengar att ta sig in och man inte alls får fotografera) bestämde jag mig för att gå ner till Stazione Genova, där den inofficella möbelmässan äger rum. Den är gratis och känns på något sätt mer intressant.
  På den stora finns alla jättar och världskända formgivare, medean den här mindre tillställningen visar mer okända och mer nyskapande (enligt mig) saker. Nu kan jag inte riktigt avgöra det eftersom jag inte varit på den officiella, men det är en känsla jag får. Efter fem timmars oavbruten promenad var jag till slut hemma igen. Lagom mör och degig.

  Veckan har bestått av vad veckorna brukar bestå av. Det vill säga föreläsningar, uppgifter, språkkurs, handla mat, laga mat, försöka få lite pluggat, inse att tiden springer ifrån en och en och annan promenad.

  Igår var det den 25 april, vilket i Sverige är som alla andra dagar.. alltså inte så speciell. I Italien är dagen lite viktigare, då det är befrielsedagen från faschismen. Och självklart alla som på något sätt har möjlighet att demonstrera och uttrycka någon åsikt tillfället i akt. När jag var på väg till utsällningarna fick jag trassla mig igenom ett kommunistfölje vid Giardini Pubblici / Corso Venezia / Via Palestro.   Hade jag inte redan bestämt mig för mitt mål för dagen hade jag stannat kvar och fotograferat hela tillställningen. Får kanske tillfälle till några liknande foton den 1 maj, då det är röd dag här som hemma i Sverige. Lär väl bli en del demonstrationståg då också misstänker jag.

  Sätter mig och ska äta middag med tv:n igång. Någon vanlig meningslös italiensk frågesport som gjutet för att underhålla vuxna (läs: barn, för det är på den nivån de är ungefär). Som vanligt är den manliga programledaren bara avbildad i halvperson och han har klassiskt på sig en kostym. Kameran sveper över den kvinnliga “assistenten” från fötterna upp över de långa benen med den tämligen korta klänningen, över de strategiskt upptryckta, och nästan helblottade, brösten upp mot det blonderade håret och ansiktet. Och tror ni inte jag höll på att sätta maten i vägen när det var vårt svenska (tänk.. hemska rimmar på svenska..) “blondinnedslag” (som en del vill kalla det, jag personligen föredrar “bimbo”) Victoria Silvstedt (och det stavas hur?).
  Här sitter jag i lugn och ro och vill avnjuta en måltid långt borta från Sverige i allsköns ro med lite meningslös italiensk tv-underhållning som sällskap. Så måste jag drabbas av den tuttlisan. Hennes enda “bidrag” till showen var att gå fram å tillbaka framför den bokstavs-vägg som ni ser på bilden och lite graciöst, nåja hon försökte göra det graciöst, klicka på de bokstäver som skulle vändas upp. Kamerorna slukade henne som vilddjur. Från extrema grodperspektiv till där de ville man skulle se så mycket som möjligt in under klänningen till att stanna till vid de där två opererade hemska vätskebehållarna som hon ersatt sina naturliga bröst med. Nej fy fan. Fick byta kanal för att kunna avnjuta min middag i lugn och ro, dock efter jag först hämtat kameran och tagit bilden ovan bara för att bevisa för er som läser att jag inte ljuger.

  För övrigt har det regnat nästan hela dagen idag.

  Ja, Påsken har passerat Italien och mig. Blev en lugn Påsk i år. Den inleddes med att K kom besök från Stockholm. Hon skulle träffa lite vänner hon har här nere, men jag fick också lite tid inbokad i schemat. Vi har inte setts på hur länge som helst eftersom jag varit dålig på att ta mig till Stockholm sedan hon flyttade upp, samt att hon inte besökt Karlskrona något när jag varit där. Hur som helst var det riktigt kul att ses. Försökte hjälpa henne med lite shopping och mot slutet så hade jag nog lyckats ändå. Jag som verkligen inte är någon shoppoholic. Imponerad över mig själv. Sedan kom M upp from Rom och hälsade på i några dagar, så några aperitivos blev det med goda drinkar och massor av mat. Bland annat den största Negronin (typisk milanesisk drink) för mig någonsin. Ska fortsätta beställa den å se om den växer för varje gång, som den hittills gjort. Får gå runt till olika ställen och se vad de bjuder på helt enkelt. Börjar dock tröttna lite på aperitivos. Äter inte alls lika mycket som i början, men det beror helt enkelt bara på att maten är för lik och blir lite för tråkig, även om den varierar från ställe till ställe. Det positiva överväger ju dock, det vill säga att träffa vänner och äta gott och bara ta det lugnt. Kommer inte sluta med det, men inte blir det lika ofta som tidigare.

  I söndags fick jag uppleva min första “riktiga” Italienska påsklunch. V hade bjudit hem mig till sig och sin mamma för att äta lite gott. V hade varit i Sverige i några veckor pga studier och återkom på lördagen. Kul att se henne igen och att få träffa hennes mor. De bor bara lite längre ner på en ut av gatorna från torget här, så det tog tre minuter att gå dit. Lite längre tid behövdes däremot för att äta upp all mat. Ungefär två och en halv till tre timmar satt vi vid bordet och bara åt en massa goda små rätter. Blev pasta (lasagne), havsdjur (hummer, räkor), salami, lamm och tiramisu. Lite imponerad över att jag ens orkade gå hem efteråt.

Jane Jacobs höll mig sällskap i parken.

  Dagen efter spenderades i Giardini Pubblici med lite skolböcker. Skönt att inte göra något speciellt och bara plugga lite i lugn takt i solskenet. Jag och M försökte hitta en pizzeria, men det visade sig omöjligt för oss. I Italien har de flesta mindre butiker totalt stängt över påskdagen och annandagpåsk. Till slut blev det lite hemsk BK-mat, vilket jag inte är stolt över med tanke på vilket land jag befinner mig i.

Duvor i väntan på något bättre.

  Ju mer tid jag spenderar här nere desto mer insatt blir jag i det italienska livet. Genom de jag bor hos så får jag en, i och för sig vinklad, bild av hur de ser på det politiska styret i landet. Genom universitetet får jag förståelse för hur det italienska sociala systemet fungerar med boendet etc. Mycket intressant. Ska gräva lite mer i det här. Ci vediamo!

  En lång promenad hem blev det ikväll, men det var det värt. Tog runt en 40-50 minuter, men det brukar det göra från centrum när jag går långsamt. Hur som helst så har kvällen och natten varit väldigt bra och nu sitter jag här lite trött i benen.
  Blev mycket komiskt uppraggad ikväll under min promenad hem. En kille svängde upp med sin bil och frågade efter en “lokal”. Tyvärr kände jag inte till någon i närheten av där jag just då befann mig, och han tydliggjorde han sökte en lokal för att hitta en kille för kvällen. Sen undrade han vart jag var ifrån (jag svarade Sverige så klart). Han undrade om inte jag var intresserad och jag förklarade artigt att jag hade flickvän hemma i Sverige och var hetro. Synd för honom, men tyvärr fanns det ingen lockelse i det för mig. Första gången jag blivit utsatt för ett så tydligt uppraggningsförsök. Det här får vi fira av nästa helg med en utgång till!

  Har suttit nere i parken och pluggat lite idag medan bollen flugit för mig några gånger då barnen spelar fotboll. Vädret på tv igår sa att det skulle bli regn, och jag trodde det också ett tag, men det blev bara mulet i förmiddags, för att sedan brytas up lite och ge solsken på eftermiddagen. Har tagit det rätt lugnt och försökt få lite saker avklarade idag också. Fick gå iväg och handla lite för i morgon och på måndag är alla butiker stängda på grund av la Pasqua.
  Nu ska jag och D dra iväg till M för att slänga ihop lite käk och sedan gå till La Banca är det tänkt.

  Medan Italien har begravt de flesta offer från jordbävningen idag spenderade jag dagen på staden tillsammans med K från Stockholm, som är på besök i staden för att träffa lite vänner. Efter några timmars shopping och lunchande sa vi adjö och begav oss vidare åt vars ett håll.
  När jag rör mig på stadens gator ser jag staden genom mina ögon. Men staden är inte den konstruerade uppbyggda delen för mig. Nej, staden är människorna. Och inte bara de människor som liknar en själv utan alla. Alla hjälper till att skapa det nätverk av tankar, känslor och åsikter som skapar det vi omger oss med. Det är vi som skapar staden. Nu kan de som känner mig väl säga jag är starkt influerad av de kurser jag läser just nu och det tänker jag inte förneka att jag är. Men tänk på det själv någon gång längs stadens gator. Vad är det ni ser? Vilka ser ni?

  Det finns människor vi ser, men samtidigt inte ser. Vår hjärna registrerar dem, medan en annan del av hjärnan kategoriserar dem. Och en del hamnar i den där kategorin “osynlig”. Gatuförsäljarna är något som med tiden här nere hamnat i den kategorin för min del. Jag tänker inte köpa någon bok eller något litet armband hur påflugna de än är. Jag förstår de försöker skrapa ihop till sitt uppehälle, men nej, jag har gjort mitt val.
  Och sedan har vi de som kanske inte vill se. De som lider. De som har det betydligt sämre än oss själva, och när jag säger “oss” syftar jag på oss som är friska och utan begränsningar. För de finns där. Överallt omkring oss hela tiden. I Sverige har vi ett skyddsnät som hjälper och stöttar, men här nere finns inte så jag har nog inte helt fel när jag säger att det är mer märkbart här nere. Så nästa gång ni går på stan tänk på vilka ni ser och vad ni ser. Försök se dig själv i de du möter och tänk en extra gång du ser något som din hjärna kategoriserar som “osynligt”.

  Tror inte ni där hemma i Sverige riktigt har greppat om hur fruktansvärd den här jordbävningen är som drabbat Abruzzo-regionen i centrala Italien. Har läst på svenska nyhetssidor om antalet skadade, omkomna och hemlösa, men när man ser tv-bilderna här nere förstår man så mycket mer. Det enda det pratas om är hur det går. Och efterskalven gör inte räddningsarbetet värre. Två tjeckiska Erasmus-studenter omkom när deras studentboende kollapsade i L’Aquila och ännu söker man efter överlevande. Ja, det är bara rent ut sagt fruktansvärt. De säger att Milano är säkert, och det är bara att köra på för mig och inte oroa mig för något sådant. Jag får fokusera på mina uppgifter.

  Var förbi ESN-kontoret idag och tog upp lite tankar om att samla in pengar, eller hjälpa till med att informera om hur vi kan hjälpa. Informationen finns här, men alla är inte experter på italienska och vet riktigt hur man ska göra. Kanske vi kan samla in pengar mer direkt genom olika aktiviteter. För hjälp behövs. Minst 25.000 människor är hemlösa, och detta är inte i något u-land långt borta utan här i Europa. Det sägs att det är lättare att ta in ju närmare det sker ens hem, men ja, det är bara väldigt hemskt.

  Jag befann mig inte i Italien när jordbävningen skedde utan då sov jag i en säng i Genève där jag hälsade på S, som precis flyttat ner. Åkte upp på lördagen och hem tidigt måndag morgon och tiden där mellan spenderades ute mestadels ute i friska luften då vi bara njöt av den härliga vårvärmen. Första besöket i staden för mig och det var hur otroligt härligt som helst. Som “fattig student” kunde jag inte undvika att märka hur kostsamt det är i Schweiz, men så har de ju lite högre inkomster också och lägre skatter. Ungefär som vi i Sverige säger att vi ska ha en kombi som bil för familj-idyllen kunde jag nästan inte låta bli att konstatera att det är absurt många lyxbilmärken som rullar på gatorna där nere.

Framtida familjbil?

Le Corbusier + Ferrari 2.

  Men inte bara tittade vi på bilar. Försökte även med att spana in lite ny och annorlunda arkitektur med en byggnad av Le Corbusier som största magnet. Tyvärr så höll de på att renovera hela byggnaden, så jag fick nöja mig med att titta på en Ferrari som stod parkerad framför byggnaden och studera hur en byggnadsställning ser ut i Schweiz. Nästan som i Sverige må jag säga.

Avkoppling på en bänk

  Att bara ligga på en gräsmatta, dricka en kall god öl och titta på människor är otroligt intressant och avkopplande. Kan inte låta bli att bara se hur människor agerar, rör sig och bara är i ens omgivningar. Hela promenaden längs Gardin Anglais (stavas??) myllrade av människor i vårsolen. Är det något som Milano saknar så är det verkligen vattenkontakt. Visst finns kanalerna i sydväst, men det är inte alls samma sak. Här låg sjön, med sitt klara vatten, som en stark kontrast till stadens myllrande gytter av människor och trafik. Och luften är mycket klarare och friskare i Genève än i Milano. Här nere i Italien är det så otroligt mycket mer trafik och allt är helt enkelt lite mer skitigt.

Viale Gran Sasso

  På promenaden från skolan passerar jag ofta huset på bilden ovan och jag kan inte låta bli att förundras över hur härligt det ser ut. Vildvinet som klänger sig upp längs ena gavlen för att täcka hela balkongen till vänster med vackra färger och dofter som sprider sig över hela gaturummet. Vad sker där bakom fönster och dörrar? Mest nyfiken är jag på “oasen” uppe till höger. En sådan takterass hade jag inte tackat nej till. Även om trafiken må vara hög på Viale Gran Sasso, så tror jag det hade varit rätt skönt att sjunka ner i skön stol där uppe med ett glas vin i handen och lite sällskap i form av vänner för att avnjuta en kväll tillsammans.