Klockan är runt 8.20 och jag är på tok för bakfull känns det som för att orka med att fixa något foto hit. Egentligen borde jag sova, men det går inte eftersom tåget till Milano avgår om ungefär 1,5 timme. Väskan är packad och det är bara det sista som ska ner i ryggsäcken. Igår var det “sista festen med gänget” på Lo Tana Dell’ Orso!

  Provet gick bra. Jag blev godkänd, vilket jag är nöjd med. Och jag har fått lite papper ifyllda, så det borde inte vara några problem för CSN att godkänna det här nu anser jag. Vi får vänta å så.

  Som sagt, mot Milano. Några nätter på vandrarhem för att söka lägenhet under tiden. Det borde inte vara några problem. Återkommer när allt lugnat ner sig.

  Okej, första delen (den skriftliga) är nu avklarad, men jag vet inte resultatet. Satt en timme av två möjliga och är nu hemma och sträcker på benen. Klockan 12 har jag den muntliga delen. Ska förbereda mig lite här nu så att jag får rätt på alla verb och jox. Återkommer med rapport senare!

  Okej, idag blir det verkligen “urtypiskt” svenskt av mig. Jag ska gnälla. Och nej, inte på italienare den här gången. Idag ska mitt fokus ligga på mina två bostadskamrater. Eftersom jag inte är elak och hänger ut något land, men ändå vill ge er lite förståelse så kommer den ena (den äldre) från ett land med lång antik historia där man skriver på ett, för mig, konstigt alfabet, och vars flagga mestadels är randig med färgerna blått och vitt. Den andra personen (den yngre) kommer från ett land som kan anses vara lite självgoda av en del andra i Europa, och där man gärna uppfinner egna ord för saker och ting. Så, nu har ni lite bakgrund om detta. I det andra hörnet har vi den goa Svensken (det vill säga jag själv). Jag hoppas ni förstår att jag nu kommer driva lite med mina egna fördomar som skapats här under några dagar.

  Första punkten. Kunskapen att tvätta kläder. Den kära äldre bostadskamraten, från och med nu kallad BK1 (och den andra för BK2), är äldre än jag, men jag måste säga jag blev förvånad när han inte kunde tvätta kläder. Eller ja, förstå sig på hur en tvättmaskin fungerar (säkerligen är de rätt lika i hela världen.. med ungefär samma symbolik misstänker jag). Han förstod han skulle vrida på rattar, men inte riktigt mycket mer än så. Fick lära honom lite snabbt förenklat (svensk rationalitet i sitt esse) hur man tvättar, samt i vilket fack tvättmedlet skall hällas. Tadaa.. han kan numera tvätta (dock bara färgat 40 vad jag märkt.. något annat verkar inte fungera så bra.. ).

  Andra punkten. Konsten att hålla rent efter sig. Den här punkten omfattar både BK1 och BK2. Jag har ju bott själv i några år och lärt mig att diska är något som man bör göra direkt efter man använt något i köket. Gör man inte det direkt får man ju bara ta tag i det senare, vilket i och för sig inte är något problem om man bor själv. Delar man boende med andra så är det kanske inte riktigt lika enkelt, men jag är inte säker på att BK1 och BK2 har förstått det. Jag tänker inte hylla mig själv till skyarna, för jag är ingen expert, utan kom ihåg att detta bara är reflektioner baserade på ett liv och agerande ur mina egna ögon. Efter varje måltid så lämnas disken sonika i diskhon. Och nu har vi bara en diskho, vilket gör att det blir väldigt fullt. Jag vet inte om de tror att smutsdisken ska trollas ren av någon osynlig trollfé eller liknande, men jag vägrar diska deras saker och än så länge har jag lyckats diska mitt relativt direkt och låtet resten stå. Eftersom jag inte är van vid att dela lägenhet, och just det här är med smutsdisk är ett av mina huvudskäl till att inte bo i studentkorridor, får jag se detta som någon form av anpassning till mer “riktigt” studentliv.

  Tredje punkten. Konsten att hjälpa till. Vi delar ju på en del saker och enligt “svensk standard” borde man ju hjälpas till då. Återigen har jag hittat något som utmärker BK2, men jag vet inte riktigt om det är på grund av okunskap eller hans låga ålder. Hur som helst så alstrar vi ju alla sopor på något sätt, och vissa saker delar vi ju på. Vi har ju inte vars en toarulle exempelvis, eller vars en soppåse som vi fyller vars för sig. Men jag är förvånad över att BK2 uppenbarligen verkar tro att sopor går självmant till soptunnan. Det bara fylls på och aldrig att BK2 tar några sopor på väg till skolan (vi passerar soptunnorna efter ungefär 100 m). Jag har slängt rätt många soppåsar nu, och så även BK1, men BK2 tror nog att de bara försvinner av sig själva. Och att köpa hushållspapper, toapapper eller något annat verkar inte BK2 heller vara kapabel till. Vet här att det snarare ligger lite ansvar på oss andra att säga till honom, men när jag noterat hur dyrt det är med frukt för BK2 i det här landet (så dyrt att han måste sno frukt från matsalen i skolan), då han inte har råd att gå ner för backen till fruktbutiken och köpa goda italienska apelsiner för 10 kr/kg, så blir jag bara fundersam, så jag tror det kan finns en underliggande lathet i BK2 helt enkelt. Eller så är allt bara baserat på okunskap på grund av BK2 aldrig bott själv…

  Så, nu har jag fått ur mig detta. I morgon skurar jag badrummet inför utflyttningen. De andra får städa resten!

  Söndag = Domenica. Avkopplande dag. Har inte gjort många knop idag. Har försökt nöta in lite mer av det här underbara språkets grammatik, men jag är inte säker på att det har fastnat något. Vi får väl se på torsdag helt enkelt. Hur som helst har dagen varit rätt lugn. Blev en del pluggande, sedan en lång promenad genom staden tillsammans med en annan tjej på kursen. Var riktigt varmt och skönt idag, vilket kändes konstigt med tanke på hur vädret var för två dagar sedan. Och i stället för en stendöd stadskärna på en söndag, var det liv och rörelse. Hur mycket folk som helst ute på gatorna. Och det var loppmarknad. Fick ett sådant shopping-sug i magen att jag vet inte vad. Men jag har motstått alla försök att införskaffa några charmfulla stolar och annat smått och gott jag såg där. Vet om att jag ändå inte kan frakta något till Milano eller hem till Sverige, så vi får ta loppmarknaden i Milano i stället. Kom dock att tänka på min kära mor och A uppe i Härnösand. De två hade kunnat gå igång som galningar bland alla prylar här.

  Igår var det “Uppdrag: äventyr”. Vi var några som drog iväg till Terni på förmiddagen för att spana in något stort gigantiskt vattenfall ( = cascada). Uppenbarligen ska vattenfallet utanför Terni vara Italiens största. Det är dock inte helt “äkta” längre då man byggt lite vattenkraftverk och avlett en del vatten genom åren. Så numera har man bara vattenfall under fasta tider. Väldigt turist-anpassat helt enkelt. Men kul var det att komma iväg från Perugia. Under resans gång satt jag mest och förundrades över det “vanliga” Italien. Den delen av landet som man inte ser så ofta och som ingen pratar om. När det pratas Italien så är det ligafotboll, Amalfi, god mat, underbara stränder, kultur och historia som gäller (vilket jag själv också pratat mycket om på sistone här). Nej, utanför fönstret så var det vardagliga Italien jag såg. Halvslitna kåkar, små byar på la pianura (slättlandet) och annat sådant där o-turistigt. Ungefär som alla små halvdöda byhålor i Sverige som finns överallt, utan att vi tänker på det. De känns som oviktiga, men är ändå otroligt betydelsefulla för Sverige. Likväl är det med dessa små byar med jordbrukare och annat. Det är det där som är det “riktiga” Italien. Inte den mediala bilden av ett fotbollsgalet modemedvetet turistland.

  Jag är trött. Riktigt trött. Och jag orkar inte med att festa, men det gör ingenting. Ibland funderar jag på hur den svenska kampen för jämställdhet skulle fungera i Italien. Det hade ungefär varit som att försöka få en zebra att bli bästa kompis med ett lejon. Det vill säga omöjligt..

  När vi i Sverige har kommit förhållandevis långt vad gäller jämställdhet (ok, vi har inte nått slutet, men kommit hyffsat långt ändå om jag får lov att påstå det), så befinner man sig här nere fortfarande på grottstadiet känns det som. På krogen är det alltid gratis inträde för tjejer men inte för killar. Ibland får killar betala 8 euro för att komma in medan tjejerna går in gratis. Och betalar du inte när du går in så får du betala när du går. Även prissättningen i baren är snedvriden. Tjejer får gratis shots och köpa 2 öl till priset av 1, medan killar får betala mer. Egentligen så stör jag mig inte så mycket på det, för jag går inte ut supermycket här, men jag kan inte låta bli att notera det. Ute i stadslivet så är det mest märkbart där.

  Väljer man att titta på tv så fortsätter det ungefär på samma sätt där. Herrar/Män i kostym och damer/kvinnor i kortkorta kjolar och upptryckta bröst med en djup urringning. Konceptet verkar vara att män ska vara elegant sobert klädda medan kvinnorna också ska vara elegant klädda, så länge figuren framhävs och så mycket hud som möjligt visas. Absurt och helt sjukt enligt mig. Har noterat många gånger är tv:n stått igång i köket och vi suttit och tittat på något barnsligt underhållningsprogram för vuxna hur kameran sveper över de kvinnliga deltagarnas kroppar bara för att visa dem än mer. Från topp till tå. Nu kan en del säkert hävda att detta bara är för att visa upp de eleganta klänningarna eller något sådant, men hur som helst tycker jag det är sjukt. Inga män blir utsatta för samma sak. Nej, lite svensk jämställdhetssyn hade nog inte skadat här nere.

  För övrigt går jag förbi bilen på fotot dagligen till och från skolan. Kan inte låta bli att beundra detta röda mästerverk. Tyvärr skulle jag själv aldrig få plats bakom ratten. Nu ska jag sova. Punkt slut!

  Helgen är slut och jag måste erkänna att jag idag gjort något som jag lovat mig själv att egentligen aldrig göra. G, som jag delar rum med här, ville ha pizza så vi gick iväg för att inhandla dessa. På mig hade jag mjukisbyxor. Ni kommer aldrig förstå vilket helgerån detta är mot mina principer för mig, men jag ska inte göra om det. Söndagen den 15 februari 2009 ska gå till historien som den dag då jag visade mig bland allmänheten i mjukisbyxor. Men jag orkade inte byta om. Så jag får skylla mig själv helt enkelt. Å andra sidan kan man vi enkelt påstå att det är en väldigt korkad princip också.

  Glömde bort att nämna att vi i fredags var några som drog iväg och spelade fotboll på en “Sports Club” här i stan. Långt borta från den gamla historiska kärnan åkte vi, men härligt var det. Vet jag inte är något proffs men jag kämpar på. Låter alla andra göra de snygga målen så kan jag arbeta i bakgrunden som en liten galning. Passar mig bättre. Har ju inget bollsinne för Guds skull!

  Jag vet inte om jag är holländare, svensk eller tysk, för ibland börjar jag undra. Andra gången jag var med om att en av de holländska tjejerna började prata holländska med mig var i fredags på puben. Vi hade pratat tidigare och så möttes vi vid bardisken och hon började prata holländska. När hon pratat till punkt såg jag ut som ett frågetecken och förklarade vänligt och lite lulligt att jag inte förstod ett ord holländska. Hon var inte den första. Några andra trodde under de första dagarna att jag kom från Holland också. Vad gäller det tyska ursprunget pratade jag tyska med några tjejer i förra veckan (kan ju säga några fraser på knacklig tyska enligt mig själv), och då var det några killar som trodde jag kom från Tyskland. Detta på grund av att mitt uttal var nästintill perfekt. Fråga mig inte hur de har fått det så, men de tyckte det. Kan nog mycket väl uttala det rätt korrekt, men sen kan jag ju inte språket flytande utan det blir rätt knackligt. De måste bara hört några korta fraser.

  Om det var lite snö på kullarna i fjärran i torsdags, så hade då vintern verkligen kommit igår. Fredag den 13 (13 är ett lyckonummer här i Italien, för oturen svarar nummer 17) och snön låg vacker över landskapet. I backen utanför huset hade två bilar vackert ställt sig på tvären och blockerat all trafik. Jag är inte förvånad. Lite komiskt hur förarna stog utanför bilarna och såg ut som frågetecken. Hela staden kändes lite lamslagen och under de första timmarna av föreläsning föll snön vackert ner.

  Kan inte låta bli att slås av det komiska i att åka ner till Medelhavsområdet, där det brukar vara varmt, och gå runt och tycka att det är lika kallt här nere som hemma i Sverige. Hos föräldrarna är det visst 10 cm snö och kallt och ungefär likadant i Karlskrona. I Perugia kan jag nu också intyga att det är kallt, dock inte lika mycket snö.

  Hittade gamla anteckningar i ena anteckningsblocket från den senaste tentan jag skrev innan jag åkte. Den var “försenad” i rättningen enligt ansvarig lärare och vi skulle fått reda på beskedet igår, men tror ni det blev så? Självklart inte. Är otroligt jävla trött på hur BTH, eller särskilt Fysisk Planering-programmet hanterar tentarättningar. Det verkar vara helt otroligt omöjligt att hålla rättningstiden som är 10 arbetsdagar. De anger ett senare datum, som de har rätt att göra, men inte hålls det heller. Blir väl att anmäla det hela till GUN för att se om vi kan få någon bättring.

  Eftermiddagen bjöd på besök i en av de mest kända fabrikerna i Perugia. I Peruginas lokaler tillverkas tonvis med godis och den mest kända är “Bacio”. Vi fick en kort historisk presentation och sedan en liten rundvandring i fabriken. Och självklart bjöds det på smakprov. Blev lite av en godis-chock för mig kände jag och mådde illa rätt snabbt. Men gott var det. De hade flera gamla reklamaffischer uppsatta och det var verkligen grafiska mästerverk. Påminde mig lite om stilen runt 1900-1930. Mycket vackert.

  På kvällen blev det lite utgång även om jag inte tänkt det. “Som vanligt” hamnade vi på Downtown och det var inte alls så kul som jag varit med om. Musiken föll mig väl inte i smaken så det var nog lite det. Kul dock att bara umgås med lite andra ELIC-människor (vilket jag i och för sig gör varje dag ändå, men ja, lite mer utanför studierna). Efter lite turer på staden för att hitta någon nattmat, vilket vi inte gjorde, var jag hemma och i säng runt 03.45.

  Idag blir det studier. Och eftersom det är Alla Hjärtans Dag (även här i Italien) så går mina tankar till en speciell person där hemma i Sverige. Saknar dig väldigt mycket och tänker på dig! Slänger även iväg en liten mindre tanke till familjen och alla vänner. Hoppas ni får en härlig lördag!

  Morgonen började med den ovan visade underbara utsikten över Umbrien. Snötäckta kullar. Hallå? Vart tog våren vägen undrar jag? Förra veckan var det solsken och 14 grader. Ny kryper nästan minusgraderna genom huset och jag börjar fundera på att emigrera vidare till Libyen eller Tunisien. Där borde det i alla fall vara varmt. Snö, nej det ska det inte vara här, i alla fall inte enligt min sinnesbild över Italien. Okej med lite snö i norra Italien runt Milano och Turin, men här nere, nej nej. Och så pratade jag med Karlskrona igår och där var det snö också. Snart kan vi väl åka skridskor hela vägen mellan Karlskrona och Perugia

  Okej, jag får erkänna en sak nu. Igår var jag töntig svensk. På ett väldigt typiskt svenskt sätt. Jag gick till bostadsförmedlingen som anvisade mig den här lägenheten och klagade loss lite. Jag vet att det är rätt töntigt, men jag kan inte riktigt förstå prissättningen när de ovanpå oss (med fullgod standard i köket, ventilation, dammsugare med mera) betalar 10 euro mer i månaden. Vi här i vår lägenhet får dras med mögel, ingen ventilation ett totalhavererat kök varav ingen uppvärmning i ena delen alls och ett badrum utan fungerande värme. Så vi får se hur det här löses. Anser inte vi ska betala allt för uppvärmningen eller el. Och även om värmen är igång en hel dag på max effekt blir det inte riktigt varmt i vårt rum. Får sitta med jacka på mig för att inte frysa. Nog klagat nu.

  Dagen har i övrigt varit rätt “normal”. Riktigt kyligt att gå till plugget, men det klarar man, är ju svensk, så det borde väl sitta i ryggmärgen kan tyckas. Hade lektioner 11-14, sedan “lunchrast” till 18, då en föreläsning på en timme hölls. Otroligt superb schemaläggning. Och vi som klagar om vi får det minsta konstiga schemana hemma i Svedala. Ja säger då det. Efter sista föreläsningen bjöds det på filmvisning i Palazzo Gallenga, så vi knatade dit och jag satt och nickade till lite och försökte hänga med. Dock för många italienska ord jag inte förstod så jag hade lite problem att hänga med i handlingen. Nu ska jag försöka lära mig lite mer italienska. Blev påstötningar på att jag skulle följa med ut på krogen ikväll, men jag bangar det. Måste lära mig språket, och det gör jag inte på krogen där vi bara pratar engelska…

  Dessa italienska oregelbundna verb. Jag ska f*n lära mig dem. Så är det bara!

  Italien bjuder på många överraskningar. De flesta postiva. De andra lite mer fundersamma. Som det snöblandade regnet idag. Vart kom det ifrån. Hörde något om en snöstorm hemma i Sverige, men det borde väl inte vara här nere tänkte jag. Men visst var det regn och snöflingor som piskade mig lätt i ansiktet under promenaden till telefonbutiken. Tänkte det var dags att fixa ett italienskt nummer, så det gjorde jag. I morgon blir det aktiverat och ni som vill ha det sänder jag det till. Tänkte det var på tiden att jag tog steget över till att verkligen försöka vara italiensk med +39-nummer å allt. Sen får man se om det blir något vettigt av det till slut ändå. Hur som helst blir det lättare att hålla kontakt med alla nya vänner här nere nu.

  På bilden ovan syns en del av de oregelbundna verben i italienskan som jag måste lära mig. Har inget val. Jag kan de känns det som, men det gäller väl bara att få hjärnan att tänka lika fort på italienska som på svenska. På något sätt går det lite segare nu när jag tänker på om det är tu, lei, loro eller inte för att få rätt på essere å allt annat. Men jag ser positivt det. Kämpa på! Vägra ge upp!

  Min ena “roomie”, från Grekland, läser ju italienska på högsta nivån så det är bra att han här. Han kollade igenom lite “läxa” idag och hjälpte mig nu ikväll. Alltid skönt att få det stödet. Måste sätta detta. Inte för någon annans skull, men för min egen. Enda sättet för att kunna föra en vettig konversation med någon är att kunna hantera verben. Substantiven är inte lika svåra, men de här verben. Nej, min hjärna är verkligen inte konstruerad för att tänka på grammatik.

  Blev övertalad av grannarna på ovanvåningen att joina deras förfest, så sagt och gjort gjorde jag det. Nu sitter jag här efter nästan en flaska vin senare och är lite lätt små-rund under fötterna och ska strax sova. Orkade inte hänga med till DownTown idag, även om plugget börjar kl 11 i morgon. Ska få lite sömn nu och tänkte faktiskt, hur sjukt det än låter, gå upp i vettig tid och försöka plugga lite innan det bär av till skolan. Vi skämtade lite om att det kanske inte blir någon skola i morgon eftersom väderprognoserna pratar om minusgrader och ev. snö. Blir kanske som snökaoset i England häromdagen.

  Jag börjar få en dålig ovana att köpa gott vin. Var nere och köpte på mig lite matvaror och självklart “råkade” två flaskor rött följa med. Kan väl inte hjälpa att det är billigt och gott samtidigt. Måste ju ha lite hemma så man kan njuta av det goda i livet. Hur som helst blev maten inhandlad och ännu en dag sitter jag här framför magen mätt och belåten. Men jag borde pluggat lite mer idag. Fy på mig. Dåligt gjort där av mig.

  Har varit en väldigt lugn dag egentligen. Uppe i tid och frukosten ledde mig naturligt vidare till universitetet. De som var ute igår såg lite slitna ut när de droppade in för sent, men jag var nöjd som gick hem i vettig tid. Annars hade jag nog dykt upp sist idag. Hade tänkt fixa ett italienskt mobiltelefonnummer idag, men så blev det inte. Kollade upp lite vilka som fanns, men blev inte mycket klokare. Ska granska det lite bättre inför i morgon så får vi se om jag löser det då.

  Klockan är mycket och jag ska borsta tänderna och lägga mig i sängen. Ska rabbla lite verb efter det och sedan släcka lampan för att sova. Sömn behövs ju hur underbart livet än är.

  Ny vecka, nya tag. Expresstempo i morse. Kändes som att jag inte riktigt var förberedd på det. Är så van vid svenska välformulerade scheman som säger vad föreläsningen ska handla om mer än själva ämnet att jag känner mig lite frustrerad. Här är det pang på som gäller. Varför informera en massa eller presentera vad som ska pratas under dagen när man bara kan köra på direkt på en gång!

  Eftermiddagen bjöd på en lång och intressant promenad genom den historiska kärnan. Var i och för sig ute på en liknande promenad igår, men idag fick vi lite mer information om allt. Finns en hel del intressant historia om den här staden med dess krig med Påvestaten och dess inblandning mellan kejsar Augustus och fejden med Cleopatra (eller vad det nu var..). Önskar på något sätt jag läst italiensk historia under 10 år inför den här månaden. Finns så mycket att ta in och uppleva att jag känner mig lite förlorad. Men jag gör mitt bästa för att hänga med.

  Nu ikväll blev det en kort “apertivo” på Club Merlin. Apertivo innebär sonika köp en dricka och få en buffe gratis. Så min stora middag idag, inklusive en god tysk öl, kostade mig 4 euro. Det var det värt. Efter det satt vi och pratade lite och sedan dök nästan hela gänget upp av ELIC-studenter. Var polskt tema på kvällen, men hur trevligt det än är med Zubrowka (stavas?) gav jag mig hemåt. Behöver sömn inför morgondagen. Kom på mig själv med att gå och nöta lite verb på hemvägen. Jag måste vara tokig!

  Vädret var härligt idag så det blev en långpromenad med kameran. Bjuder på lite miljöfoton från Perugia. Ovan ser ni en av de gamla stadsportarna från den etruskiska tiden. Staden är ju en av de äldsta i Italien. Grundad någon gång runt 500 f.Kr.

  Valven är otaliga, och vägarna är smala. Som tur är föredrar många italienare små nätta bilar, så det fungerar ju. Gatorna är ju inte breda och ger en härlig känsla. När den här staden byggdes sprang de få invånarna som fanns i Sverige runt i djurhudar och kastade träspjut.. ungefär..

  Universitetet är bara för utländska studenter (därav namnet). Huvudbyggnaden ligger precis utanför den gamla etruskiska stadsmuren (men innanför den medeltida). Grandios att se. De omkringliggande husen ligger väldigt tätt, vilket för mig skapar en rolig kontrast mellan det pompösa palatset och bostadshusen lägre grad av utsmyckning.

  Svensk handikapps-anpassning hade faktiskt varit helt omöjligt i den här staden. Svensk standard – släng dig i väggen helt enkelt.

  Vad är det vi lär oss på min utbildning hemma i Sverige? 6% lutning och så ska det in vilo-plan å allt sådant också? Jag skulle vilja se den svenskformade planerare som tror han/hon kan omvandla den här staden till svenska normer. Variationen på gator och lutning ger ju ett mer levande stadsliv. Tänker på Karlskrona där busshållplatsen vid Kronan ska flyttas å alla jävlar som gnäller för “Oj hur ska de gå.. det är ju så brant upp till Ronnebygatan”. I den här staden är det möjligt. Det finns andra vägar runt även om de kanske är lite längre.

  Italienare är inte kända för kvalitén i gamla hus. De nya är det inga konstigheter med, även om jag inte förstår mig på tanken på att ha kakel i alla rum, kanske beror på bristen på trä helt enkelt. Vi är lite bortskämda i Sverige på det sättet. Lägenheten jag delar med två andra är väl den sämsta i huset, men det är inte mer än att bara köra på. Är ju bara en månad jag ska bo här.

  Perugia är en av de vackraste städer jag varit i. Gammalt varvat med nytt. Variation i överflöd och ett kuperat landskap som inte finns på samma sätt hemma i Sverige. Man blir väl hemmablind. Men ändå, det saknas något i Sverige som finns här nere. En starkare gemenskap på något sätt. I Sverige är vi anonyma och ensamma, här nere har man människor omkring sig på ett helt annat sätt. Miljön och människor är otroligt annorlunda Sverige, men samtidigt har vi bra saker i Sverige som inte finns här.

  Okej, några dagars uppehälle i mitt skrivande här, men jag hinner inte med detta. Dels så är det en kombination av sena nätter på olika klubbar i staden samt en del intensiva dagar på universitetet som gör att jag inte haft orken riktigt de senaste dagarna. Första veckan är ju nu avklarad och den har varit intensiv. Idag satt jag halv-sliten i köket och renskrev lite listor med verb och liknande grammatik skit som jag ska ta mig igenom i morgon (läs: idag, söndag). Det är fullt ös på lektionerna och det är bara italienska som talas. Tycker mig förstå mycket, men att prata fungerar inte lika enkelt. Vet jag har problem med grammatiken och verbens böjningar, men det får jag allt ta tag i och lära mig. Det är bara upp till mig själv, hur svårt det än känns.

  En intressant, och bra sak, med att läsa på ett italienskt universitet är ju upplevelserna av hur det italienska studieväsendet fungerar. Uppenbarligen får studenter gratis mat (och för sig finns en kostnad för att plugga på universitetsnivå, så det väger ju upp en del), men maten är som sagt gratis för dem, men vi ERASMUS-människor betalar mellan 2 och 4,20 euro, vilket inte är så farligt tycker jag. För 2 euro får jag en vettig pasta med sallad och frukt. Det är inte farligt anser jag. Blir inte samma behov av lunchlådor då, även om jag ibland lagar lite mat här “hemma” i lägenheten.

  Har även under veckan konstaterat att lägenheten jag delar rum i är nog den sämsta av samtliga lägenheter. Urdålig ventilation, vilket gör att jag bara väntar på att möglet ska blossa upp överallt, dåligt kök och urkasst badrum. Men jag överlever. Tänker inte hänga upp mig så mycket på det då det bara är en månad jag ska bo här. Det går dock inte komma ifrån att vi betalar lika mycket för den här som de som bor på våningen ovanpå (och de har en helt bra genomgående standard på hela sin lägenhet).

  Nattlivet då? Ja, det är livat. Och billigt. Köpte en flaska vin i Supermercadon i förrgår för 1,50 euro. Inte helt fel. Den har nu konsumerats tillsammans med en del annat gott och kvällarna har blivit sena. Galenskaperna visar sig även i del foton som tagits. Tänker inte publicera några foton här, men de finns och kan visas på begäran efter återkomsten till Sverige.

  Vädret har varit väldigt regningt på sistone och jag hoppas att morgondagen (söndag) erbjuder uppehåll och bra väder så jag kan få ge mig ut på gatorna och fotografera en massa. Var ute med kameran i veckan men en regnskur fick nästan den att bryta samman. Blev lite orolig när en del reglage inte fungerade, men ändå höll jag den undan för regnet. Kanske är den höga luftfuktigheten som spelade den ett spratt. Hur som helst fungerar kameran nu igen så vi får se när jag får upp mer foto. Nu måste jag verkligen sova eftersom klockan är mycket och jag ska försöka få lite plugg avklarat i morgon.

  Ja, idag var det stor prov-dagen. A ora nove var det prov. På italienska. Jag var väl lite stolt för mig själv som lyckades förstå mig på försättsbladets italienska. Provet bestod med en skriftlig del på fyra sidor med ökande svårighetsgrad, där sista sidan var ett stort frågetecken för mig. Förstod att det handlade om USA på något sätt, men inte kunde jag komma på vilka ord jag skulle fylla i. Aja, den blev rätt blank den sidan, men något svar fick jag ner (inte för att det var rätt).
  Del två bestod av ett litet muntligt test vars längd varierade beroende på hur duktig man var på att tala italienska. Jag är ju som sagt ingen expert och förväntade mig inte att klara mig så bra. Det var ju bara ett färdighetstest. Fick i alla fall några ord sagda om lite bakgrund om mig själv, familj, och intresse. Min “intervjuare” hade ingen aning om vem arkitekten Jean Nouvel var. Aja, alla kan ju inte ha koll på allt.

  Träffade en kille från Finland idag, eller snarare så hittade han mig, vilket inte är så konstigt när jag går runt med en väska där det är en svensk flagga på. Pratade lite och sedan dök den andra svensken på plats upp. Blev lite ord vi utbytte innan proven började. Är glad det inte är fler som kan prata svenska här, för då blir det inte så mycket av det. Snackade med några polacker om det och de är cirka 15 polacker här i kursen. Själv ser jag det som en fara om det är för många från “mitt” land, men det kan ju också vara en trygghet.

  Igår innan jag släckte lampan för att sova blev det till att läsa några fler sidor i Roberto Savianos bok “Gamorra” (perfekt julklapp med tanke på vart jag befinner mig nu). Tillsammans med en god kopp varmt te blev det några fler sidor avklarade i den boken. Intressant, skrämmande, chockerande. Är på ett sätt väldigt glad att jag inte ska åka till Neapel efter detta. Filmen ska ju vara lika hemsk som boken sägs det, och boken är ingen trevlig läsning. Är väl mest bara förvånad över att det fungerar så här. Men ja, Italien är ju Italien och när jag ser på det så, så blir jag inte förvånad egentligen.

  Nu ska jag fokusera på att se om CSN vill ge mig besked om mina pengar så jag slipper leva på luft här nere. Men vid 17-tiden ska vi tillbaka till universitetet och se vilka grupper vi blivit placerade i. Jag förväntar mig inget annat än lägsta möjliga grupp för mig!

  UPPDATERING: Blev i nybörjargrupp numero 3. Förväntade mig inget annat. Vet i och för sig inte om nybörjargrupperna också är indelade i kunskapsordning, för i så fall är jag i den “högsta” nybörjargruppen (över kommer intermediate-grupperna) och det skrämmer mig ju lite. Förväntar de sig här att jag ska kunna någon form av italienska med tanke på min insats på proven idag? I så fall har jag nog lurat dem på något omedvetet sätt. Eller så nedvärderar jag mina kunskaper och de tycker jag kan något. Bara framtiden kan avslöja sanningen. Och schemat säger att lunedì a mercoledì e venrdì cominicavo a ora 8.00. Mums vilka tidiga dagar det blir.

  Första dagen i stan. Hittade matbutiken och har införskaffat lite mat, samt en flaska rödvin. Vinet var bara ett måste. Får ju inte gå in och handla mat i en butik och inte köpa vin när man väl har möjligheten. Allt för att njuta av ett land utan spritmonopol. Mums! Idag har det bara regnat. Och väderprognosen säger regn resten av veckan också. Dock runt 8-11 grader, så lite varmare. Men det blir säkerligen bra ska vi se.
  Questo pomeriggio var det första uppstartsmötet och a domani una test scrittori e una test orale. Vi får se hur det går. Klockan 8.45 på skolan. Mums! Ska bli ett sant nöje att gå upp så tidigt i en så kall lägenhet. Har en halvtorr limpa bröd att gnaga på. Nu slår det mig att jag glömde köpa pålägg, men kanske lite mozzarella kan hjälpa!

   Första inofficiella träffen med ELIC-kursen. Vi gick till en bar, kröp ner i en källare och drack lite gott och pratade massa strunt.

  Ja, då har jag lämnat Sverige bakom mig. Dags för “Äventyr 2009” som kommer bestå av studier till att börja med i Perugia och sedan i Milano. I Perugia blir det språkkurs för hela slanten och i Milano blir det Urban Planning & Architecture för resten. Känns på ett sätt konstigt att lämna den “vanliga” vardagen bakom sig hemma i Sverige. Inget mer BTH den här terminen och ja, det känns bara lite ovanligt. Jag är inte van vid sådana här resor, även om jag varit iväg förut. Men då har det varit under FM:s regi och då är allt så uppstyrt. Nu sker allt under min egen regi och då kan det bli både flipp, flopp eller något mitt i mellan.

  Igår lämnade jag många betydelsefulla personer bakom mig, varav det är särskilt en jag tänker på. Det är inte kul att orsaka sorg och saknad hos någon annan, men ja, jag kan inte offra det jag själv vill för någon annan. Det kommer vara kämpigt, men det kommer lösa sig. Och så finns ju Skype också för den delen. Via Kastrup gick flyget mot Malpensa utanför Milano där det blev ett äventyr med direktupplevelse av italiensk motorvägskörning med buss. Italien kommer förvåna mig mycket framöver, men samtidigt är jag inte förvånad. Men vårt svenska säkerhetstänkande är nog reserverat för Sverige. Här nere fungerar det med mindre marginaler, och varför använda blinkers egentligen…
  Aja, bussresan gick bra och jag hittade till vandrarhemmet vid Stazione Centrale utan nästan inga problem. Efter incheckning blev det att få ut lite Euros så att vandrarhemmet kunde betalas fixade jag även tågbiljetterna för dagens fortsatta resa. På vägen från stationen smet jag in på en pizzeria för en middag och så slog det mig att min första pizza i det förlovade landet bakades av kineser. Hm.. jag får leta upp en mindre stad helt enkelt. Typiskt! Aja, sov gott gjorde jag och kl 9.30 hoppade jag och en tjej som jag mötte på stationen på tåget för resan mot Perugia. Vi hade stämt träff före avgång så vi fixade så vi satt tillsammans på tåget. Det blev en resa genom ett grått och disigt Italien för att när vi kom till Firenze och ett byte få lite bättre väder. Dock ingen blå himmel. Fick mig en skymt av il Duomo och nu är jag då framme i Perugia. Här blev det självklart en felåkning med bussen när jag skulle ta mig till lägenheten jag nu sitter i. En halvlång promenad senare var jag dock på rätt plats.

  Lägenhet är rysligt kall, men jag överlever. Delar den med en kille från Grekland som också ska plugga italienska på UPS här i stan, dock i tre månader. Han kan italienska och vi har redan bestämt att han ska grilla mig med att bara köra italienska och ingen engelska. Vi tog en kort vända på stan och fick i oss lite middag i form av en slize pizza och en pandini med mozzarella och pruccioto. Mums. En kille från Frankrike ansluter i morgon, så han ska jag dela rum med nu i un meze. Staden är rätt fenomenal och jag är redan kär. Ska försöka prestera lite foton härifrån under tiden så de som läser här kan få se en del av det.
  Ikväll har vi det första inofficiella mötet på Piazza IV Novembre. Ska bli kul att träffa alla och i morgon börjar skolan är det tänkt. Ska fixa lite mer här nu och sedan blir det att promenera iväg längs stadens gator. Ciao!