I morse hade jag alarmet satt på klockan 5, men jag tänkte att jag kunde ge mig själv en sovmorgon och skippa promenera upp till Sarangkot, då jag skulle iväg på intervjun till ACAP klockan 10.30. Och vad ser jag då inte när jag väl går upp ur sängen och tittar ut genom fönstret om inte en helt underbar vy över bergskedjan i norr. Så typiskt att missa det från Sarangkot, men så är det ibland.
(more…)

  Gick upp tidigt idag igen. Igår var det ingen ström, så jag kunde inte arbeta i mitt rum. Tänkte att strömmen kanske var igång på morgonen, så larmet ringde kl 5 helt enkelt. Fick en del jobb gjort och nu sitter jag här på kontoret igen.
(more…)

  Gick up 4.45 i morse för att ta mig upp en sista gång till Sarangkot för att göra lite intervjuer där med turister och deras “Village Development Committee”. VDC har alla områden (tror jag..) som är för små för att vara kommuner. Hur som helst blev den en hurtig promenad upp för berget igen och solen bröt lagom upp över Himalaya när jag hade några meter kvar. Har sett den där soluppgången några gånger, så jag var inte så imponerad den här gången
(more…)

  Var uppe kl 5 i morse idag också, även om lördagarna är lediga. Eller ja, 5.09 för att vara vara exakt. Jag snoosade faktiskt en gång. Men upp och iväg mot Sarangkot. Eftersom det inte blev upp till toppen igår tänkte jag att idag så fick jag ta mig upp dit. Och det gjorde jag. Hade även tänkt att om det var möjligt intervjua den man jag träffade förra gången för mitt arbete. Jag har tänkt ha med Sarangkot som ett av de tre områden jag gör fallstudie på, och då får Sarangkot representera ett område som blivit förstört av den ”storskaliga turismen” (med lokala mått mätt) som berövat många byinvånare inkomster.
(more…)

  I made a decision a couple of days ago that I would go up to the peak of Sarangkot when I felt was the right moment. Sarangkot is a view point that I can see from the UDTC campus, and it’s said that from up there you have a great view over the valley of Pokhara, with the lake to the south and the mountains to the north. So, this morning was the right time for that short “trek”.
(more…)

  Here are just some photos from the road between Kathmandu and Pokhara. It was an interesting 8 hour trip (well, they said it would take 7 hrs, but the reality is not always like in a time table).
(more…)

  Today I went up early. Was out on the streets at around seven in the morning. It almost felt weird as the streets where so empty and the stores hadn’t opened yet. Calmness on the streets and just some few motorcycles were driving around. I had planned to visit the Swayambhunath temple, or “Monkey temple” as it is also called, so I walked to it. I walked up to the top along the eastern stairway, and it’s a really steep stairway in the end. Not a problem walking up, but walking down was a bit different. I didn’t want to trip and fall, because it was a long way down.
(more…)

  Ok, so my plan to get up early in the morning and then walk out to the Swayambhunath temple was spoiled. I slept until nine once again and then I walked out there. I didn’t climb up the hill, but plan to do that tomorrow. What stroke me while doing the walk out to the temple was all the garbage everywhere, especially in the river and at the river banks.
(more…)

  I slept as long as I could today. I felt I could give that to my self after the long journey here. Woke up and then took a small breakfast in the lobby before I decided that it was time to “take on” Kathmandu the touristic way. But first I went to the bus company that I will take to Pokhara (prenounsed “Påckará” in Swedish) and I found out that it’s about 600 meters from my hostel, so thtat’s just perfect. Then I don’t have to take a taxi there early on Tuesday morning. Bought the ticket today as well, so now I have that one. So on Tuesday it will be a 200 km trip due west for about 7 hours.
(more…)

  Arrived! Sitting on the bed in my room at the hostel, and so far everything has been just perfect with the trip. From the train to Copenhagen airport until stepping out of the taxi after paying about 5 euros for the trip from the airport everything is just fine.
(more…)

  Sometimes you can’t plan everything you have to do. As time is running away from me, I spent the last weekend in Göteborg, where I met some wonderful friends that I haven’t seen for a while. We relaxed, enjoyed good food and a nice walk along the river, and we crossed the Älvsborgs-bridge where I will run in the end of May. That gave me the knowledge that the bridge won’t be so difficult, but the way up to the bridge will be “interesting”.
(more…)

  Yesterday I attended some presentation of thesises (spelling?) that some friend had. While there I ran into an old friend from my first years of studies here, so in the evening I threw together a dinner and we had to recap alot of things. After dinner we went to the city centre where some other friends had a moving-away-farewell-dinner for my neighbour.

  It just feels so wierd that she is moving away. After all these years she has been living here. And now, on Saturday, she will be gone. It’s hard to cope with, but I have to, because she has sold her apartment, packed all her stuff into the small half-cute boxes, and there is another person moving into her apartment after she is gone.

  And in all this I have to focus on my thesis. Write write and write even more, and read read read read. It never ends. And prepare the questions for the interviews during the field study, and everything else I have to do while in the area.

  But everything is not hard and feels difficult. I picked up my new “baby” yesterday. Well.. that’s my new camera for you who know me. The thesis is just a bad excuse to buy a new toy, but I think it is ok because the old one has served me well for the last three years. Sometimes it’s time to let go of the old and focus on the new. But that’s just so much easier when it comes to “things” than “friends”. But friends are still there.. no matter how far away you are.

  Edit at 16.30 – I took the photo on the way back to my apartment from school. Feels almost strange with 14° C in the shade and sunshine. But yes, I like it.

  Jag ber om ursäkt, men jag har haft en hel del att göra på sistone. Besök från Sverige har varvats med studier, solbränna i parken, vindrickande och aperitivio och lite födelsedag. Men det har varit en bra period.

  Har väl fått en hel del att göra i plugget, men det är bara att bita ihop. Det är intressant, men har för tillfället en hel del att läsa, så det känns inte så kul, även om jag vet att det blir intressant läsning.

  Vad gäller bilderna så är det lite klipp från den senaste tiden. Besök på stadens bästa pizzeria, de intressant korta rullbanden vid diskarna i matvarubutikerna. Jag låter bilderna tala. Klicka på dem så dyker nästa upp.

  Tiden springer ifrån en ibland. Det känns i alla fall så. Nu har ännu en vecka passerat och det känns som att jag inte riktigt har koll på vad jag gjort. En sak som är säker är att jag igår kväll var mör i benen. I stället för att besöka den officiella möbelmässan (där det kostar pengar att ta sig in och man inte alls får fotografera) bestämde jag mig för att gå ner till Stazione Genova, där den inofficella möbelmässan äger rum. Den är gratis och känns på något sätt mer intressant.
  På den stora finns alla jättar och världskända formgivare, medean den här mindre tillställningen visar mer okända och mer nyskapande (enligt mig) saker. Nu kan jag inte riktigt avgöra det eftersom jag inte varit på den officiella, men det är en känsla jag får. Efter fem timmars oavbruten promenad var jag till slut hemma igen. Lagom mör och degig.

  Veckan har bestått av vad veckorna brukar bestå av. Det vill säga föreläsningar, uppgifter, språkkurs, handla mat, laga mat, försöka få lite pluggat, inse att tiden springer ifrån en och en och annan promenad.

  Igår var det den 25 april, vilket i Sverige är som alla andra dagar.. alltså inte så speciell. I Italien är dagen lite viktigare, då det är befrielsedagen från faschismen. Och självklart alla som på något sätt har möjlighet att demonstrera och uttrycka någon åsikt tillfället i akt. När jag var på väg till utsällningarna fick jag trassla mig igenom ett kommunistfölje vid Giardini Pubblici / Corso Venezia / Via Palestro.   Hade jag inte redan bestämt mig för mitt mål för dagen hade jag stannat kvar och fotograferat hela tillställningen. Får kanske tillfälle till några liknande foton den 1 maj, då det är röd dag här som hemma i Sverige. Lär väl bli en del demonstrationståg då också misstänker jag.

  Sätter mig och ska äta middag med tv:n igång. Någon vanlig meningslös italiensk frågesport som gjutet för att underhålla vuxna (läs: barn, för det är på den nivån de är ungefär). Som vanligt är den manliga programledaren bara avbildad i halvperson och han har klassiskt på sig en kostym. Kameran sveper över den kvinnliga “assistenten” från fötterna upp över de långa benen med den tämligen korta klänningen, över de strategiskt upptryckta, och nästan helblottade, brösten upp mot det blonderade håret och ansiktet. Och tror ni inte jag höll på att sätta maten i vägen när det var vårt svenska (tänk.. hemska rimmar på svenska..) “blondinnedslag” (som en del vill kalla det, jag personligen föredrar “bimbo”) Victoria Silvstedt (och det stavas hur?).
  Här sitter jag i lugn och ro och vill avnjuta en måltid långt borta från Sverige i allsköns ro med lite meningslös italiensk tv-underhållning som sällskap. Så måste jag drabbas av den tuttlisan. Hennes enda “bidrag” till showen var att gå fram å tillbaka framför den bokstavs-vägg som ni ser på bilden och lite graciöst, nåja hon försökte göra det graciöst, klicka på de bokstäver som skulle vändas upp. Kamerorna slukade henne som vilddjur. Från extrema grodperspektiv till där de ville man skulle se så mycket som möjligt in under klänningen till att stanna till vid de där två opererade hemska vätskebehållarna som hon ersatt sina naturliga bröst med. Nej fy fan. Fick byta kanal för att kunna avnjuta min middag i lugn och ro, dock efter jag först hämtat kameran och tagit bilden ovan bara för att bevisa för er som läser att jag inte ljuger.

  För övrigt har det regnat nästan hela dagen idag.

  Ja, Påsken har passerat Italien och mig. Blev en lugn Påsk i år. Den inleddes med att K kom besök från Stockholm. Hon skulle träffa lite vänner hon har här nere, men jag fick också lite tid inbokad i schemat. Vi har inte setts på hur länge som helst eftersom jag varit dålig på att ta mig till Stockholm sedan hon flyttade upp, samt att hon inte besökt Karlskrona något när jag varit där. Hur som helst var det riktigt kul att ses. Försökte hjälpa henne med lite shopping och mot slutet så hade jag nog lyckats ändå. Jag som verkligen inte är någon shoppoholic. Imponerad över mig själv. Sedan kom M upp from Rom och hälsade på i några dagar, så några aperitivos blev det med goda drinkar och massor av mat. Bland annat den största Negronin (typisk milanesisk drink) för mig någonsin. Ska fortsätta beställa den å se om den växer för varje gång, som den hittills gjort. Får gå runt till olika ställen och se vad de bjuder på helt enkelt. Börjar dock tröttna lite på aperitivos. Äter inte alls lika mycket som i början, men det beror helt enkelt bara på att maten är för lik och blir lite för tråkig, även om den varierar från ställe till ställe. Det positiva överväger ju dock, det vill säga att träffa vänner och äta gott och bara ta det lugnt. Kommer inte sluta med det, men inte blir det lika ofta som tidigare.

  I söndags fick jag uppleva min första “riktiga” Italienska påsklunch. V hade bjudit hem mig till sig och sin mamma för att äta lite gott. V hade varit i Sverige i några veckor pga studier och återkom på lördagen. Kul att se henne igen och att få träffa hennes mor. De bor bara lite längre ner på en ut av gatorna från torget här, så det tog tre minuter att gå dit. Lite längre tid behövdes däremot för att äta upp all mat. Ungefär två och en halv till tre timmar satt vi vid bordet och bara åt en massa goda små rätter. Blev pasta (lasagne), havsdjur (hummer, räkor), salami, lamm och tiramisu. Lite imponerad över att jag ens orkade gå hem efteråt.

Jane Jacobs höll mig sällskap i parken.

  Dagen efter spenderades i Giardini Pubblici med lite skolböcker. Skönt att inte göra något speciellt och bara plugga lite i lugn takt i solskenet. Jag och M försökte hitta en pizzeria, men det visade sig omöjligt för oss. I Italien har de flesta mindre butiker totalt stängt över påskdagen och annandagpåsk. Till slut blev det lite hemsk BK-mat, vilket jag inte är stolt över med tanke på vilket land jag befinner mig i.

Duvor i väntan på något bättre.

  Ju mer tid jag spenderar här nere desto mer insatt blir jag i det italienska livet. Genom de jag bor hos så får jag en, i och för sig vinklad, bild av hur de ser på det politiska styret i landet. Genom universitetet får jag förståelse för hur det italienska sociala systemet fungerar med boendet etc. Mycket intressant. Ska gräva lite mer i det här. Ci vediamo!

  Har suttit nere i parken och pluggat lite idag medan bollen flugit för mig några gånger då barnen spelar fotboll. Vädret på tv igår sa att det skulle bli regn, och jag trodde det också ett tag, men det blev bara mulet i förmiddags, för att sedan brytas up lite och ge solsken på eftermiddagen. Har tagit det rätt lugnt och försökt få lite saker avklarade idag också. Fick gå iväg och handla lite för i morgon och på måndag är alla butiker stängda på grund av la Pasqua.
  Nu ska jag och D dra iväg till M för att slänga ihop lite käk och sedan gå till La Banca är det tänkt.

  Medan Italien har begravt de flesta offer från jordbävningen idag spenderade jag dagen på staden tillsammans med K från Stockholm, som är på besök i staden för att träffa lite vänner. Efter några timmars shopping och lunchande sa vi adjö och begav oss vidare åt vars ett håll.
  När jag rör mig på stadens gator ser jag staden genom mina ögon. Men staden är inte den konstruerade uppbyggda delen för mig. Nej, staden är människorna. Och inte bara de människor som liknar en själv utan alla. Alla hjälper till att skapa det nätverk av tankar, känslor och åsikter som skapar det vi omger oss med. Det är vi som skapar staden. Nu kan de som känner mig väl säga jag är starkt influerad av de kurser jag läser just nu och det tänker jag inte förneka att jag är. Men tänk på det själv någon gång längs stadens gator. Vad är det ni ser? Vilka ser ni?

  Det finns människor vi ser, men samtidigt inte ser. Vår hjärna registrerar dem, medan en annan del av hjärnan kategoriserar dem. Och en del hamnar i den där kategorin “osynlig”. Gatuförsäljarna är något som med tiden här nere hamnat i den kategorin för min del. Jag tänker inte köpa någon bok eller något litet armband hur påflugna de än är. Jag förstår de försöker skrapa ihop till sitt uppehälle, men nej, jag har gjort mitt val.
  Och sedan har vi de som kanske inte vill se. De som lider. De som har det betydligt sämre än oss själva, och när jag säger “oss” syftar jag på oss som är friska och utan begränsningar. För de finns där. Överallt omkring oss hela tiden. I Sverige har vi ett skyddsnät som hjälper och stöttar, men här nere finns inte så jag har nog inte helt fel när jag säger att det är mer märkbart här nere. Så nästa gång ni går på stan tänk på vilka ni ser och vad ni ser. Försök se dig själv i de du möter och tänk en extra gång du ser något som din hjärna kategoriserar som “osynligt”.

  Tror inte ni där hemma i Sverige riktigt har greppat om hur fruktansvärd den här jordbävningen är som drabbat Abruzzo-regionen i centrala Italien. Har läst på svenska nyhetssidor om antalet skadade, omkomna och hemlösa, men när man ser tv-bilderna här nere förstår man så mycket mer. Det enda det pratas om är hur det går. Och efterskalven gör inte räddningsarbetet värre. Två tjeckiska Erasmus-studenter omkom när deras studentboende kollapsade i L’Aquila och ännu söker man efter överlevande. Ja, det är bara rent ut sagt fruktansvärt. De säger att Milano är säkert, och det är bara att köra på för mig och inte oroa mig för något sådant. Jag får fokusera på mina uppgifter.

  Var förbi ESN-kontoret idag och tog upp lite tankar om att samla in pengar, eller hjälpa till med att informera om hur vi kan hjälpa. Informationen finns här, men alla är inte experter på italienska och vet riktigt hur man ska göra. Kanske vi kan samla in pengar mer direkt genom olika aktiviteter. För hjälp behövs. Minst 25.000 människor är hemlösa, och detta är inte i något u-land långt borta utan här i Europa. Det sägs att det är lättare att ta in ju närmare det sker ens hem, men ja, det är bara väldigt hemskt.

  Jag befann mig inte i Italien när jordbävningen skedde utan då sov jag i en säng i Genève där jag hälsade på S, som precis flyttat ner. Åkte upp på lördagen och hem tidigt måndag morgon och tiden där mellan spenderades ute mestadels ute i friska luften då vi bara njöt av den härliga vårvärmen. Första besöket i staden för mig och det var hur otroligt härligt som helst. Som “fattig student” kunde jag inte undvika att märka hur kostsamt det är i Schweiz, men så har de ju lite högre inkomster också och lägre skatter. Ungefär som vi i Sverige säger att vi ska ha en kombi som bil för familj-idyllen kunde jag nästan inte låta bli att konstatera att det är absurt många lyxbilmärken som rullar på gatorna där nere.

Framtida familjbil?

Le Corbusier + Ferrari 2.

  Men inte bara tittade vi på bilar. Försökte även med att spana in lite ny och annorlunda arkitektur med en byggnad av Le Corbusier som största magnet. Tyvärr så höll de på att renovera hela byggnaden, så jag fick nöja mig med att titta på en Ferrari som stod parkerad framför byggnaden och studera hur en byggnadsställning ser ut i Schweiz. Nästan som i Sverige må jag säga.

Avkoppling på en bänk

  Att bara ligga på en gräsmatta, dricka en kall god öl och titta på människor är otroligt intressant och avkopplande. Kan inte låta bli att bara se hur människor agerar, rör sig och bara är i ens omgivningar. Hela promenaden längs Gardin Anglais (stavas??) myllrade av människor i vårsolen. Är det något som Milano saknar så är det verkligen vattenkontakt. Visst finns kanalerna i sydväst, men det är inte alls samma sak. Här låg sjön, med sitt klara vatten, som en stark kontrast till stadens myllrande gytter av människor och trafik. Och luften är mycket klarare och friskare i Genève än i Milano. Här nere i Italien är det så otroligt mycket mer trafik och allt är helt enkelt lite mer skitigt.

Viale Gran Sasso

  På promenaden från skolan passerar jag ofta huset på bilden ovan och jag kan inte låta bli att förundras över hur härligt det ser ut. Vildvinet som klänger sig upp längs ena gavlen för att täcka hela balkongen till vänster med vackra färger och dofter som sprider sig över hela gaturummet. Vad sker där bakom fönster och dörrar? Mest nyfiken är jag på “oasen” uppe till höger. En sådan takterass hade jag inte tackat nej till. Även om trafiken må vara hög på Viale Gran Sasso, så tror jag det hade varit rätt skönt att sjunka ner i skön stol där uppe med ett glas vin i handen och lite sällskap i form av vänner för att avnjuta en kväll tillsammans.

  Så har nu A åkt hem och här är jag kvar i Milano. Veckan har varit underbar och trots att jag haft en del i plugget har jag försökt mitt bästa för att vi ska hitta på lite saker, men shoppingen lämnade jag mest till A. Igår, innan regnet började falla lätt, tog D (som jag bor hos) med oss till den lokala marknaden i jakt på lite godsaker. Det var fullproppat med skit överallt, men tack vare guidningen så fick vi tag i guldkornen. Lite underbar Mozzarella di Buffala och Parmesan och färska pomodori lämnade vi markanden och begav oss till kötthandlaren för att där få tag i lite riktigt god Parmaskinka. Och så värst dyrt tycker jag inte det var. Och även om en del skulle vilja hävda att det är dyrt så är det värt vart enda öre. Lunchen smakade mycket gott.

Comosjön är vacker, även innan träden hunnit slå helt ut.

  Hela veckan har vi nästan haft strålande sol varje dag och värmen har det inte varit något fel på. Runt 16-19 grader förutom några få dippar. Igår och idag är det regn och runt 12-16 men jag är nöjd ändå. I torsdags begav vi oss upp till Como för jag ville visa A en annan del av Italien och inte bara Milanos hektiska stadsliv. Så en tur på sjön med snabbfärjan för att ta oss upp till Bellagio för en lunch och avkoppling blev det.
  Det har även varit flertalet aperitivios för oss och vi har upplevt lite av det italienska livet här nere. Nu har A åkt hem som sagt och jag ska försöka fokusera lite på plugget.

  Tillsammans med några andra svenskar började jag söndagen idag med att bege mig till Piazzale Vincenzo Cuoco där det skulle vara loppmarknad idag. Vi hittade loppisen och vandrande runt i det varma och soliga vädret bland en otrolig mängd krimskrams och skit. Men vi gjorde några små fynd sedan. Hittade lite gamla foton från Milano som vi inte kunde låta bli. Och en mycket intressant prissättning. Ett foto skulle kosta 3 euro, men vi fick 11 för 10 euro. Och då behövde vi inte ens pruta. Mycket bra prissättning. Efter avklarat dagsverke inhandlades vars en pizza och vi slog oss ner i parken för att njuta av maten och solen. Fick berättat för mig att man enligt några konstiga italienska bestämmelser bara får vistas i parker om man har barn. Konstigt, men de kanske inte vill ha ungdomsgäng som bara drar runt. Får forska lite mer i det här.
  D hittade några ramar som jag var tvungen att prova. Och mycket riktigt gick det att rama in det mesta med dem. Väldigt bra och funktionella ramar må jag säga.

Loppmarknad innebär krimskrams och fynd. Varför inte en utombordare eller leksaks-borg?

  Fredagskvällen började bra, och slutade bra. Det blev middag med italienska vänner och till middagen så måste man så klart dricka lite gott. Blev på tok för mycket vin för mig så när jag kom hem (i vettig tid tror jag) var jag riktigt på gasen. Spenderade 20-30 minuter på lördagsmorgonen med att försöka lokalisera mina glasögon som var puts väck. Hittade dem till slut mellan madrassen och väggen. Minns inte om jag ens fick av mig glasögonen när jag gick och la mig. Tur jag inte hade sönder dem.
  Eftersom jag var rätt utslagen under lördagen efter ovan nämnda bravader tog jag det väldigt lugnt. Spenderade dagen väldigt lungt och rofyllt i bland annat en park innan vi begav oss till en aperitivo på ett nytt ställe. Otroligt trevligt hak och måste nog besöka det igen om jag får bestämma. Ska bara införskaffa mig en karta idag så jag kan märka ut alla dessa bra platser i staden. Som det är nu klarar jag det ju inte genom att försöka memorera vägen dit.

De äldre spårvagnarna i staden som rullar är helt underbara. De går så långsamt att det nästan går fortare att gå.

Gröna takterasser saknar vi för mycket i Sverige!

  De gamla charmiga spårvagnarna som rullar på en del linjer är bara helt underbara. När de accelererar så låter det verkligen som om de kommer upp i höga hastigheter men när man tittar ut inser i alla fall jag att jag kanske kunnat gå fortare än vad de kör. Hur som helst är de charmiga och helt klart ett bra inslag i stadsmiljön. Mer spårvagnar i Sverige röstar jag för!!

  Nu ska jag röja upp lite här i rummet innan jag sticker ut till Malpensa för att möta upp A som kommer ner. Hon stannar en vecka och det ska bli väldigt kul att få ha henne här på besök.

  Nu äntligen har det börjat dra igång lite här i skolan. Idag var det uppstart på kursen “Workshop in Social Policies” och den verkar intressant, och utmanande. Kommer krävas en hel del arbete i den, jämfört med våra kurser på BTH, och det är stimulerande. Kursen går ut på att vi i grupper ska analysera olika begrepp som används vid beskrivning av problemområden och sedan ta den kunskapen och fokusera på ett gemensamt område här i Milano. Sedan kommer vi få arbeta med denna kunskapen för att skapa ett program för omvandling/förbättring av detta området baserat på krav från en bidragsgivare. Ska bli riktigt roligt, och utmanande. Vi är bara 15 studenter och har tre professorer som kommer arbeta med oss. Lite skillnad mot hemma i Karlskrona.

Vet inte om arkitekten inspirerades av ett fängelse här?

  Här är några foton från plugget som jag tog idag. Lättare att visa några foton än att försöka förklara. Hur som helst har jag alla föreläsningar i den här byggnaden, som ligger cirka 5-10 minuter från mig till fots. Hela campuset är gigantiskt, men som tur är ligger den här byggnaden närmast mig av samtliga campus-byggnader. Smidigare för mig då.

Uppstart av ‘Workshop in Social Policies’.

  Tror jag börjat få lite koll på vilka kurser jag ska ta nu. Svävade iväg ett tag om att alla kurser var lugna och att de inte krävdes så mycket ansträngning i dem (enligt min uppfattning), men efter kursstarten idag för denna kursen så kommer jag slopa en del av de “extra-kurser” jag tänkte läsa. Tar och fokuserar på tre kurser här nere och italienska-kursen som skolan ger extra. Dagens kurs ges på både italienska och engelska så det kommer bli bra för mina språkkunskaper. Vi internationella studenter i kursen blev uppdelade i olika grupper tillsammans med italienska studenter, vilket är mycket bra tycker jag. Då blir det inte lika mycket “vi” och “dem”, samt att vi får lättare att arbeta med det italienska materialet.

  Så idag känns det riktigt bra, även om det är en hel del arbete i denna kursen. Ska bli kul med en riktig utmaning. Måste fylla i och ändra mitt learning-agreement nu bara och höra med plugget hemma om att jag verkligen kan tillgodoräkna mig dessa kurserna, men det borde inte vara några problem tror jag.

Supermercadons vinhyllor är mer lättillgängliga än Systembolagets!

  Och självklart passerade jag Supermercadon idag vid lunch. Den ligger strategiskt cirka 150 meter från skolan på väg hem, så jag tar ofta en sväng förbi där efter plugget. Handlade lite inför lunchen, samt några flaskor vin inför ikväll. Vet inte om den är billigast, men den ligger nära till hands och har rätt vettiga priser.

Piola, som jag passerar varje dag på väg till Politecnico.

  Och våren hemma i Sverige i alla ära, kan jag idag meddela att körsbärsträden blommar för fullt som ni ser nedan, samt att det också idag var t-shirtvärme här. Funderar på att skicka hem kläder med A nu när hon kommer nästa vecka, för en del kommer jag inte behöva här nere. Får nog börja sikta in mig på lite sommarkläder snart. Och för att fira de låga antalet fåglar man ser här i stan så sket så klart en fågel på min rock under promenaden till skolan i morse. Grattis till mig!

  Igår fick jag för mig att uppleva något jag aldrig gjort förut. Jag är inget “äkta” fotbollsfan kan jag erkänna, men tycker att en bra match är en bra match och därmed värd att se. Så igår efter att jag tvättat på förmiddagen begav jag mig ut till San Siro runt 17.30 för att få tag i en biljett till kvällens match mellan Inter och Fiorentina klockan 20.30. Nu blev jag lite försenad och kassorna öppnade först 18.30, så det var bara lite kö-tid jag missade. Fick tag i en biljett och visst inte helt ärligt vart man skulle sitta för att se bra, men det visade sig vara helt ok. Satt i röda sektionen på tredje nivån, så det var högt upp, men ändå värt det. Numera vet jag vilka platser som är mest intressanta för att se bra, så det tar jag nästa gång.

Inter-klacken visar upp sig före avsparken!

Zlatan Ibrahimovic ska precis slå sista frisparken (och sätter den någon sekund senare)

  Kul att få uppleva en Seria A match på riktigt. Känslan var enorm och så fort domaren gjorde något som inte åskådarna gillade så började det höras en hel del. Och när det blev mål så tjöts det än mer. Zlatan lyckades sätta två mål och det var ju kul att se. Kunde dock inte låta bli att notera att (jag är ingen fotbollsfrälst mästare och har koll på detta, så det är bara min okunniga åsikt nu) han inte är någon som tycker om att springa. Han gick fram å tillbaka en hel del i sitt område, men när han väl fick bollen ibland så var han lysande. Såg en hel del tjusiga passningar av honom och ja, två mål, så det säger ju en del.
  Men ändå.. han verkar vara lite väl medveten om sitt värde och anstränger sig bara när han behöver göra det. Och så tycker jag han faller på tok för enkelt. Det gör i och för sig inte han utan en hel del andra också inom den här idrotten. Det vet man efter att ha sett en match från läktaren.

  Idag var det annars en dag med föreläsningar. En intressant kurs, men vi får se om jag tar den. Har hittat så många intressanta kurser nu att jag kanske är på väg att ta 48 poäng den här terminen, men det hade varit att ta i. “Behöver” bara ta 30, men kan inte riktigt släppa alla intressanta kurser. Har några veckor till på mig att bestämma mig så det är ju rätt så lungt än så länge.
  Och ikväll var det lite Erasmus-välkomstmingel på skolan. Lite mingel som sagt och lite mat till tonerna av lärare som lirade jazz. Inte helt fel. Senare tog vi några öl i en park (ingen god öl, men öl som öl) och sedan drog vi till JJ där det blev några mer öl. Nattmaten (pizza så klart) på vägen hem gjorde susen.

  Okej, än en gång låter jag tiden springa iväg, men jag har haft lite mycket att göra i veckan. En del kurser har dragit igång och det bådar gott än så länge. Kurser på engelska och en del mer intressanta än andra. Siktar på att läsa tre kurser här nere, med kanske en som lite extra bonus, bara för den kan vara intressant. Vi får se hur det blir med tidsåtgången för det framöver. Har fram till första veckan i april på mig för att bestämma vilka kurser jag vill läsa.

  Det är så kul att vara svensk här nere. Jag kan inte hjälpa det, men jag är stöpt i en svensk form genom min uppväxt och då blir det extra roligt när man är i Italien. Se bara på bilden ovan. När vi i Sverige är så otroligt laglydiga och parkerar där det är markerade rutor så skiter milaneserna i det. Här i Milano är det för mycket bilar och stor brist på parkeringsplatser, så då ställer man sig där man helt enkelt anser att man inte är i vägen. Det innebär att trottoarer är parkeringsplatser. Övergångsställen och refuger fungerar utmärkt också. I Sverige hade detta varit totalt osannolikt eftersom vi säkerligen fått några parkeringsböter på oss, men här får man inte det. En del får det, när de verkligen ställer sig korkat, men allt som “fungerar” är visst ok. Och så länge fotgängarna kommer fram på trottoaren så är det inga problem.

Cologno Nord – upptäcksresande i Milanos nordöstra utkanter…

… för att hitta Ikea!

  Gårdagen bjöd på ett litet äventyr. Vi gav oss ut till Ikea med målet att hitta lite saker. För min del var det fokus på ny kudde till sängen, då jag verkligen sover apdåligt med den stenhårda platta italienska sak jag fick här. Och en kudde är inte så dyr på Ikea tänkte jag. Vägen ut dit innebar tunnelbanans gröna linje till ändhållplatsen Cologno Nord för att därefter invänta en buss som tog oss till rätt plats.

  Jag har aldrig besökt ett Ikea utomlands och bara hört talas om till exempel den butik som finns med svenska matvaror. Det stämde. Hittade både kaviar (som jag inte köpte) och knäckebröd (som jag inte heller köpte) och lite godis (där jag köpte lite). Men det kändes skönt att vandra runt på Ikea och känna sig som hemma. Allt var sig likt, förutom att utropen var på italienska och priserna i euro. Men det är ju småsaker.

“Polpette svedesi” – Köttbullar, potatis och lingonsylt! Ett självklart måste för mig!

  Och så blev det lunch i restaurangen så klart. För mig innebar det ju automatiskt en stor tallrik med köttbullar, lingonsylt och potatis. Mums. Lite kul att man i dryckeskön kunde välja om man ville ha vin för 2,7 euro flaskan eller en äcklig söt energidryck för 2,5 euro. Nu blev det i stället iste för mig, men det var inte helt fel det heller.

  Klarade mig bra undan för plånboken sett och det blev inte så farligt. Var på väg att köpa en ny madrass till sängen också (eftersom jag sovit så dåligt), men gjorde inte det då jag inte kunnat ta hem den. Och efter att ha sovit med den nya kudden i natt så tror jag att bara det räcker för mig. En madrass är inte så dyr, men det är ju bara skönt att slippa bry sig om hur man ska få hem den hit.

Hemmets hjärta – mitt italienska kök!

  Jag tycker om mitt italienska kök här i lägenheten. Balkongdörren står alltid lite på glänt och jag funderar på att kanske försöka så lite basilika och andra kryddor i några krukor och ha där ute på balkongen. Och jag gillar det här lite “italienska” tänket, om jag får kalla det så, att allt inte måste vara perfekt. Stolarna är rickiga och halvtrasiga, men de fungerar och därför behöver man ju inte skaffa några nya. Vi i Sverige är ju otroligt duktiga på att försöka ha allt perfekt, rent och helt. Ofta slänger vi ju saker som fungerar bara för att de är lite trasiga. Här brukar man något tills de inte går att bruka längre och då skaffar man nytt. Jag ser det lite som kontrasten i Sverige – Italien. Vi ska vara så duktiga och ha allt ordentligt, men här nere bryr man sig inte utan ägnar i stället tiden åt att njuta av livet i stället för att gå runt och oroa sig för att allt inte är perfekt. Jag börjar trivas mer och mer med det italienska tänket.

  Ikväll är det fotboll kl 20.30. Jag hade tänkt försöka fixa mig en biljett till matchen (Inter – Fiorentina) på San Siro, så jag får vara där ute kl 17.30 då kassorna öppnas. Det ska inte kosta rysligt mycket vad jag hört och någon match måste ju vara den första jag går på. Det blir som kontrast till utgången igår då det dracks en massa rödvin och tröttheten från Ikea hjälpte mig i säng i vettig tid. Nu blir det en lunch tror jag besämt.

Piazza Aspromonte dagli quartzo pianni!

  Dags för en ordentlig uppdatering. Förra veckan var lite kaotisk. Hade fyra nätter på ett vandrarhem från och med lördagen och hade tänkt hitta boende här i Milano under den tiden. Det löste sig så till slut att när jag checkade ut ur vandrarhemmet den fjärde dagen (onsdagen) hade jag endast boende till 80%. Efter en liten tur på stan och sedan ett besök hem till R för att vila benen och koppla av lite fick jag det efterlängtade samtalet som sade att jag kunde flytta in när jag kände för det. Så numera bor jag vid Piazza Aspromonte och fotot ovanför visar utsikten från mitt fönster. Har 5-10 minuter till fots för att nå universitetet och om jag vill gå in till il Duomo så tar det runt 30 minuter. Nu har jag dock tunnelbanekort, så då bryr jag mig inte om att gå dit in. Tunnelbanan är ju smidigare.

  Det är många intryck på en gång. Besökte universitetet förra helgen bara för att ta reda på vart det låg och spana in lite eventuella bostadsannonser däromkring. Det var inte så svårt att hitta och jag började ringa efter boende. Måndagen spenderade jag med att registrera mig på fakulteten och bli “student”. Dock är jag inte riktigt student i Italien. I alla fall inte enligt ålders-kriteriet då jag inte fick “studentpriset” på tunnelbanan. Istället för att betala 17 euro i månaden får jag nu betala 30 euro. Men det är ändå fortfarande mycket billigare än i Sverige, så varför planka när det kostar så lite. Och med mitt boende nu behöver jag ju egentligen inte åka tunnelbana heller. Har börjat få lite koll på staden nu efter snart en vecka här och det känns otroligt skönt att vara här.

  Helgen spenderade jag i Sverige. Gjorde en liten överrasknings-resa hem till Karlskrona för att hälsa på A, och vi kan väl sammanfatta det som att det var en väldigt lyckad överraskning. Nästan för lyckad då A nästan trillade av pinnen samtidigt och dog av (glädje?)chocken. Hur som helst otroligt kul att få åka hem en sväng. Träffa A och lite andra människor, samt fixa lite småsaker och hämta ner mer kläder. Kläderna har dock inte kommit fram ännu eftersom bagaget inte dök upp på bandet igår på Malpensa flygplats. För en gångs skull förstår jag att det inte gjorde det, då jag var på flygplatsen cirka 25 minuter innan planet skulle lyfta. Checkade in i expressfart och sedan sprang jag genom hela flygplatsen till rätt gate. Kom med planet, men så inte väskan. De ska ringa mig idag för att leverera den. Men enda problemet är att batteriet snart är slut i telefonen och laddaren ligger just i väskan. Så jag får väl hålla mig hemma här hela kvällen. Annars får jag köpa mig en ny telefon i morgon.

  Har i veckan också hunnit med en hel del “Apertivo”, vilket är den italienska motsvarigheten till den svenska(?) after-work, med den skillnaden att Apertivo är mycket mycket bättre. Godare mat, obegränsat med mat och härliga lokaler. I och för sig kan lokalerna vara bra i Sverige också, men maten är sällan obegränsad. Enda “kravet” här är att man köper sig något att dricka. Och en öl, drink eller annat är inte svårt att betala för när man vräka i sig god mat sedan.

  Har inte hunnit gräva mig ner under ytan på det riktiga Milano ännu, men det ska jag göra. I morgon är det föreläsningar och språk-prov inför språkkursen som går kvällstid. Det kan vara bra för mig då jag kanske kan bli ännu lite bättre. Jag är ju inte direkt fullärd ännu. Nu ska jag sätta ihop en shoppinglista för att bege mig ner till mataffären vid universitetet. Handlade lite idag, men missade en del, så det är bara att gå ner där igen.
A presto!

  Okej, idag blir det verkligen “urtypiskt” svenskt av mig. Jag ska gnälla. Och nej, inte på italienare den här gången. Idag ska mitt fokus ligga på mina två bostadskamrater. Eftersom jag inte är elak och hänger ut något land, men ändå vill ge er lite förståelse så kommer den ena (den äldre) från ett land med lång antik historia där man skriver på ett, för mig, konstigt alfabet, och vars flagga mestadels är randig med färgerna blått och vitt. Den andra personen (den yngre) kommer från ett land som kan anses vara lite självgoda av en del andra i Europa, och där man gärna uppfinner egna ord för saker och ting. Så, nu har ni lite bakgrund om detta. I det andra hörnet har vi den goa Svensken (det vill säga jag själv). Jag hoppas ni förstår att jag nu kommer driva lite med mina egna fördomar som skapats här under några dagar.

  Första punkten. Kunskapen att tvätta kläder. Den kära äldre bostadskamraten, från och med nu kallad BK1 (och den andra för BK2), är äldre än jag, men jag måste säga jag blev förvånad när han inte kunde tvätta kläder. Eller ja, förstå sig på hur en tvättmaskin fungerar (säkerligen är de rätt lika i hela världen.. med ungefär samma symbolik misstänker jag). Han förstod han skulle vrida på rattar, men inte riktigt mycket mer än så. Fick lära honom lite snabbt förenklat (svensk rationalitet i sitt esse) hur man tvättar, samt i vilket fack tvättmedlet skall hällas. Tadaa.. han kan numera tvätta (dock bara färgat 40 vad jag märkt.. något annat verkar inte fungera så bra.. ).

  Andra punkten. Konsten att hålla rent efter sig. Den här punkten omfattar både BK1 och BK2. Jag har ju bott själv i några år och lärt mig att diska är något som man bör göra direkt efter man använt något i köket. Gör man inte det direkt får man ju bara ta tag i det senare, vilket i och för sig inte är något problem om man bor själv. Delar man boende med andra så är det kanske inte riktigt lika enkelt, men jag är inte säker på att BK1 och BK2 har förstått det. Jag tänker inte hylla mig själv till skyarna, för jag är ingen expert, utan kom ihåg att detta bara är reflektioner baserade på ett liv och agerande ur mina egna ögon. Efter varje måltid så lämnas disken sonika i diskhon. Och nu har vi bara en diskho, vilket gör att det blir väldigt fullt. Jag vet inte om de tror att smutsdisken ska trollas ren av någon osynlig trollfé eller liknande, men jag vägrar diska deras saker och än så länge har jag lyckats diska mitt relativt direkt och låtet resten stå. Eftersom jag inte är van vid att dela lägenhet, och just det här är med smutsdisk är ett av mina huvudskäl till att inte bo i studentkorridor, får jag se detta som någon form av anpassning till mer “riktigt” studentliv.

  Tredje punkten. Konsten att hjälpa till. Vi delar ju på en del saker och enligt “svensk standard” borde man ju hjälpas till då. Återigen har jag hittat något som utmärker BK2, men jag vet inte riktigt om det är på grund av okunskap eller hans låga ålder. Hur som helst så alstrar vi ju alla sopor på något sätt, och vissa saker delar vi ju på. Vi har ju inte vars en toarulle exempelvis, eller vars en soppåse som vi fyller vars för sig. Men jag är förvånad över att BK2 uppenbarligen verkar tro att sopor går självmant till soptunnan. Det bara fylls på och aldrig att BK2 tar några sopor på väg till skolan (vi passerar soptunnorna efter ungefär 100 m). Jag har slängt rätt många soppåsar nu, och så även BK1, men BK2 tror nog att de bara försvinner av sig själva. Och att köpa hushållspapper, toapapper eller något annat verkar inte BK2 heller vara kapabel till. Vet här att det snarare ligger lite ansvar på oss andra att säga till honom, men när jag noterat hur dyrt det är med frukt för BK2 i det här landet (så dyrt att han måste sno frukt från matsalen i skolan), då han inte har råd att gå ner för backen till fruktbutiken och köpa goda italienska apelsiner för 10 kr/kg, så blir jag bara fundersam, så jag tror det kan finns en underliggande lathet i BK2 helt enkelt. Eller så är allt bara baserat på okunskap på grund av BK2 aldrig bott själv…

  Så, nu har jag fått ur mig detta. I morgon skurar jag badrummet inför utflyttningen. De andra får städa resten!

  Jag är trött. Riktigt trött. Och jag orkar inte med att festa, men det gör ingenting. Ibland funderar jag på hur den svenska kampen för jämställdhet skulle fungera i Italien. Det hade ungefär varit som att försöka få en zebra att bli bästa kompis med ett lejon. Det vill säga omöjligt..

  När vi i Sverige har kommit förhållandevis långt vad gäller jämställdhet (ok, vi har inte nått slutet, men kommit hyffsat långt ändå om jag får lov att påstå det), så befinner man sig här nere fortfarande på grottstadiet känns det som. På krogen är det alltid gratis inträde för tjejer men inte för killar. Ibland får killar betala 8 euro för att komma in medan tjejerna går in gratis. Och betalar du inte när du går in så får du betala när du går. Även prissättningen i baren är snedvriden. Tjejer får gratis shots och köpa 2 öl till priset av 1, medan killar får betala mer. Egentligen så stör jag mig inte så mycket på det, för jag går inte ut supermycket här, men jag kan inte låta bli att notera det. Ute i stadslivet så är det mest märkbart där.

  Väljer man att titta på tv så fortsätter det ungefär på samma sätt där. Herrar/Män i kostym och damer/kvinnor i kortkorta kjolar och upptryckta bröst med en djup urringning. Konceptet verkar vara att män ska vara elegant sobert klädda medan kvinnorna också ska vara elegant klädda, så länge figuren framhävs och så mycket hud som möjligt visas. Absurt och helt sjukt enligt mig. Har noterat många gånger är tv:n stått igång i köket och vi suttit och tittat på något barnsligt underhållningsprogram för vuxna hur kameran sveper över de kvinnliga deltagarnas kroppar bara för att visa dem än mer. Från topp till tå. Nu kan en del säkert hävda att detta bara är för att visa upp de eleganta klänningarna eller något sådant, men hur som helst tycker jag det är sjukt. Inga män blir utsatta för samma sak. Nej, lite svensk jämställdhetssyn hade nog inte skadat här nere.

  För övrigt går jag förbi bilen på fotot dagligen till och från skolan. Kan inte låta bli att beundra detta röda mästerverk. Tyvärr skulle jag själv aldrig få plats bakom ratten. Nu ska jag sova. Punkt slut!

  Helgen är slut och jag måste erkänna att jag idag gjort något som jag lovat mig själv att egentligen aldrig göra. G, som jag delar rum med här, ville ha pizza så vi gick iväg för att inhandla dessa. På mig hade jag mjukisbyxor. Ni kommer aldrig förstå vilket helgerån detta är mot mina principer för mig, men jag ska inte göra om det. Söndagen den 15 februari 2009 ska gå till historien som den dag då jag visade mig bland allmänheten i mjukisbyxor. Men jag orkade inte byta om. Så jag får skylla mig själv helt enkelt. Å andra sidan kan man vi enkelt påstå att det är en väldigt korkad princip också.

  Glömde bort att nämna att vi i fredags var några som drog iväg och spelade fotboll på en “Sports Club” här i stan. Långt borta från den gamla historiska kärnan åkte vi, men härligt var det. Vet jag inte är något proffs men jag kämpar på. Låter alla andra göra de snygga målen så kan jag arbeta i bakgrunden som en liten galning. Passar mig bättre. Har ju inget bollsinne för Guds skull!

  Jag vet inte om jag är holländare, svensk eller tysk, för ibland börjar jag undra. Andra gången jag var med om att en av de holländska tjejerna började prata holländska med mig var i fredags på puben. Vi hade pratat tidigare och så möttes vi vid bardisken och hon började prata holländska. När hon pratat till punkt såg jag ut som ett frågetecken och förklarade vänligt och lite lulligt att jag inte förstod ett ord holländska. Hon var inte den första. Några andra trodde under de första dagarna att jag kom från Holland också. Vad gäller det tyska ursprunget pratade jag tyska med några tjejer i förra veckan (kan ju säga några fraser på knacklig tyska enligt mig själv), och då var det några killar som trodde jag kom från Tyskland. Detta på grund av att mitt uttal var nästintill perfekt. Fråga mig inte hur de har fått det så, men de tyckte det. Kan nog mycket väl uttala det rätt korrekt, men sen kan jag ju inte språket flytande utan det blir rätt knackligt. De måste bara hört några korta fraser.

  Om det var lite snö på kullarna i fjärran i torsdags, så hade då vintern verkligen kommit igår. Fredag den 13 (13 är ett lyckonummer här i Italien, för oturen svarar nummer 17) och snön låg vacker över landskapet. I backen utanför huset hade två bilar vackert ställt sig på tvären och blockerat all trafik. Jag är inte förvånad. Lite komiskt hur förarna stog utanför bilarna och såg ut som frågetecken. Hela staden kändes lite lamslagen och under de första timmarna av föreläsning föll snön vackert ner.

  Kan inte låta bli att slås av det komiska i att åka ner till Medelhavsområdet, där det brukar vara varmt, och gå runt och tycka att det är lika kallt här nere som hemma i Sverige. Hos föräldrarna är det visst 10 cm snö och kallt och ungefär likadant i Karlskrona. I Perugia kan jag nu också intyga att det är kallt, dock inte lika mycket snö.

  Hittade gamla anteckningar i ena anteckningsblocket från den senaste tentan jag skrev innan jag åkte. Den var “försenad” i rättningen enligt ansvarig lärare och vi skulle fått reda på beskedet igår, men tror ni det blev så? Självklart inte. Är otroligt jävla trött på hur BTH, eller särskilt Fysisk Planering-programmet hanterar tentarättningar. Det verkar vara helt otroligt omöjligt att hålla rättningstiden som är 10 arbetsdagar. De anger ett senare datum, som de har rätt att göra, men inte hålls det heller. Blir väl att anmäla det hela till GUN för att se om vi kan få någon bättring.

  Eftermiddagen bjöd på besök i en av de mest kända fabrikerna i Perugia. I Peruginas lokaler tillverkas tonvis med godis och den mest kända är “Bacio”. Vi fick en kort historisk presentation och sedan en liten rundvandring i fabriken. Och självklart bjöds det på smakprov. Blev lite av en godis-chock för mig kände jag och mådde illa rätt snabbt. Men gott var det. De hade flera gamla reklamaffischer uppsatta och det var verkligen grafiska mästerverk. Påminde mig lite om stilen runt 1900-1930. Mycket vackert.

  På kvällen blev det lite utgång även om jag inte tänkt det. “Som vanligt” hamnade vi på Downtown och det var inte alls så kul som jag varit med om. Musiken föll mig väl inte i smaken så det var nog lite det. Kul dock att bara umgås med lite andra ELIC-människor (vilket jag i och för sig gör varje dag ändå, men ja, lite mer utanför studierna). Efter lite turer på staden för att hitta någon nattmat, vilket vi inte gjorde, var jag hemma och i säng runt 03.45.

  Idag blir det studier. Och eftersom det är Alla Hjärtans Dag (även här i Italien) så går mina tankar till en speciell person där hemma i Sverige. Saknar dig väldigt mycket och tänker på dig! Slänger även iväg en liten mindre tanke till familjen och alla vänner. Hoppas ni får en härlig lördag!

  Morgonen började med den ovan visade underbara utsikten över Umbrien. Snötäckta kullar. Hallå? Vart tog våren vägen undrar jag? Förra veckan var det solsken och 14 grader. Ny kryper nästan minusgraderna genom huset och jag börjar fundera på att emigrera vidare till Libyen eller Tunisien. Där borde det i alla fall vara varmt. Snö, nej det ska det inte vara här, i alla fall inte enligt min sinnesbild över Italien. Okej med lite snö i norra Italien runt Milano och Turin, men här nere, nej nej. Och så pratade jag med Karlskrona igår och där var det snö också. Snart kan vi väl åka skridskor hela vägen mellan Karlskrona och Perugia

  Okej, jag får erkänna en sak nu. Igår var jag töntig svensk. På ett väldigt typiskt svenskt sätt. Jag gick till bostadsförmedlingen som anvisade mig den här lägenheten och klagade loss lite. Jag vet att det är rätt töntigt, men jag kan inte riktigt förstå prissättningen när de ovanpå oss (med fullgod standard i köket, ventilation, dammsugare med mera) betalar 10 euro mer i månaden. Vi här i vår lägenhet får dras med mögel, ingen ventilation ett totalhavererat kök varav ingen uppvärmning i ena delen alls och ett badrum utan fungerande värme. Så vi får se hur det här löses. Anser inte vi ska betala allt för uppvärmningen eller el. Och även om värmen är igång en hel dag på max effekt blir det inte riktigt varmt i vårt rum. Får sitta med jacka på mig för att inte frysa. Nog klagat nu.

  Dagen har i övrigt varit rätt “normal”. Riktigt kyligt att gå till plugget, men det klarar man, är ju svensk, så det borde väl sitta i ryggmärgen kan tyckas. Hade lektioner 11-14, sedan “lunchrast” till 18, då en föreläsning på en timme hölls. Otroligt superb schemaläggning. Och vi som klagar om vi får det minsta konstiga schemana hemma i Svedala. Ja säger då det. Efter sista föreläsningen bjöds det på filmvisning i Palazzo Gallenga, så vi knatade dit och jag satt och nickade till lite och försökte hänga med. Dock för många italienska ord jag inte förstod så jag hade lite problem att hänga med i handlingen. Nu ska jag försöka lära mig lite mer italienska. Blev påstötningar på att jag skulle följa med ut på krogen ikväll, men jag bangar det. Måste lära mig språket, och det gör jag inte på krogen där vi bara pratar engelska…

  Dessa italienska oregelbundna verb. Jag ska f*n lära mig dem. Så är det bara!

  Italien bjuder på många överraskningar. De flesta postiva. De andra lite mer fundersamma. Som det snöblandade regnet idag. Vart kom det ifrån. Hörde något om en snöstorm hemma i Sverige, men det borde väl inte vara här nere tänkte jag. Men visst var det regn och snöflingor som piskade mig lätt i ansiktet under promenaden till telefonbutiken. Tänkte det var dags att fixa ett italienskt nummer, så det gjorde jag. I morgon blir det aktiverat och ni som vill ha det sänder jag det till. Tänkte det var på tiden att jag tog steget över till att verkligen försöka vara italiensk med +39-nummer å allt. Sen får man se om det blir något vettigt av det till slut ändå. Hur som helst blir det lättare att hålla kontakt med alla nya vänner här nere nu.

  På bilden ovan syns en del av de oregelbundna verben i italienskan som jag måste lära mig. Har inget val. Jag kan de känns det som, men det gäller väl bara att få hjärnan att tänka lika fort på italienska som på svenska. På något sätt går det lite segare nu när jag tänker på om det är tu, lei, loro eller inte för att få rätt på essere å allt annat. Men jag ser positivt det. Kämpa på! Vägra ge upp!

  Min ena “roomie”, från Grekland, läser ju italienska på högsta nivån så det är bra att han här. Han kollade igenom lite “läxa” idag och hjälpte mig nu ikväll. Alltid skönt att få det stödet. Måste sätta detta. Inte för någon annans skull, men för min egen. Enda sättet för att kunna föra en vettig konversation med någon är att kunna hantera verben. Substantiven är inte lika svåra, men de här verben. Nej, min hjärna är verkligen inte konstruerad för att tänka på grammatik.

  Blev övertalad av grannarna på ovanvåningen att joina deras förfest, så sagt och gjort gjorde jag det. Nu sitter jag här efter nästan en flaska vin senare och är lite lätt små-rund under fötterna och ska strax sova. Orkade inte hänga med till DownTown idag, även om plugget börjar kl 11 i morgon. Ska få lite sömn nu och tänkte faktiskt, hur sjukt det än låter, gå upp i vettig tid och försöka plugga lite innan det bär av till skolan. Vi skämtade lite om att det kanske inte blir någon skola i morgon eftersom väderprognoserna pratar om minusgrader och ev. snö. Blir kanske som snökaoset i England häromdagen.

   Första inofficiella träffen med ELIC-kursen. Vi gick till en bar, kröp ner i en källare och drack lite gott och pratade massa strunt.